Allvarligt talat...Seriöst alltså... eeehmm, hur i helskotta ska man beskriva en sådan här dag?
Imorse var flera hästar ute och gick, de hade rymt ur hagarna och jag stod och kliade mig i huvudet och funderade på varför de rymt åt flera håll. Det verkade som om de blivit rädda och sprungit lite hit och dit, det enda skäl jag kunde komma på var att kanske vargen traskat förbi. Ja, vi tillhör nu den oturliga lilla skaran landsbygdsbor som har en varg i området och den har setts trava över mina åkrar så helt otroligt är det inte att råkat gå förbi under natten och skrämt upp mina känsliga små hästar.
Nåja, dagen fortsatte med att jag fick åka och hjälpa en vän vars häst blivit dålig och en del av dagen tillbringade jag alltså med armen inne i ett krystande sto då fölet behövde lägesrättas. Det gick inte så bra då fölungen var död och lealös och hade vänt huvudet och vikt in benen. När stoet börjat krysta har man inget val fölet måste ut och ligger det fel måste man försöka lägesrätta det, oftast hinner man inte vänta på veterinär. Nu gick det inte utan veterinären hann komma och fölet kom till sist ut med mycket draghjälp.
Efter några timmar blev stoet sämre och jag skulle då åka dit för att stötta lite till och då händer det som jag aldrig kunde drömma om skulle hända, JAG RÅKAR KÖRA PÅ EN VARG... Alltså seriöst vad är oddsen för att jag ska komma åkande på vägen och plötsligt dyker det upp en varg ur diket som sedan travar ut på vägen framför bilen. Nu travade den i samma riktning som jag körde så jag hann bromsa ganska så bra och när jag väl träffade vargen så var det mest en liten bump, men ändå min bil är ju väldigt stor så en liten bump kan innebära totalmosat djur. Det är intressant hur hjärnan fungerar i sådana situationer, där sitter jag nu lite skakig i kolmörkret och funderar på hur jag ska ta reda på hur det gått. Efter lite funderande tar jag min lilla mobil och hoppar ut ur bilen för att lysa och titta, vargen var som tur var försvunnen så den hade iallafall överlevt. Nu slår det mig att det kanske inte var det mest intelligenta val jag gjort då en mobiltelefon är ett fjuttigt vapen att ha med sig om man ska gå ut och inspektera ett möjligt skadat rovdjur, men på något sätt så saknar nog min hjärna kapacitet att bedömma risk i vissa situationer.
Väl framme vid stallet var stoet riktigt dåligt, veterinären tillkallades och jag ringde dessutom till polisen för att rapportera vargincidenten. Lite konstigare blev det då jag plötsligt hör ett kort skall och en ylning väldigt nära som dessutom besvaras från ett annat håll. Nu tog polisen detta väldigt seriöst och en patrull skickades ut samt en viltvårdare. Dessa dök upp precis när vi står med veterinären och ska avliva den stackars hästen som bara blev sämre, ojojoj vad rörigt det blir ibland. Jag fick ge en redovisning och bilen inspekterades, det fanns en liten repa som man nog kunde tro orsakats av en liten vargkollision, men det är nog lite osäkert då bilen är smått misshandlad sedan tidigare. Bromsspår inspekterades och platsen märktes ut så att länstyrelsen ska kunna ut och titta om de orkar.
Detta är ju helt surrealistiskt, dels att vi har en varg som traskar runt i området och dels att den traskar där jag ska köra. Jag har ju aldrig kört på något förut (utom min egen bil med traktorn men det var ett undantag) och kör dessutom oftast lugnt och lagligt. Nåja, utmattad lite chockad och med halvförlamade armar kanske man kan få sova nu i några timmar innan livet drar igång med alla sina konstigheter igen, tur att man har starka nerver då det här lantlivet är mer än lovligt spännande ibland :)
Tack och godnatt!