Jag måste erkänna att idag är jag faktiskt lite sliten, vi tog nämligen en liten snabb tur till Göteborg igår för att gå på mässan och titta på hästtävlingarna i Scandinavium. Det blev ett helt dygn då vi åkte tidigt fredag morgon och kom hem igen i morse vid fem. Det är tur att man är härdad efter alla nattvak man gjort när det ska födas en massa djur:)
Mina små hönor har nu tydligen bestämt sig för att det behövs fler höns och tre stycken ilskna små damer ligger nu platt på varsin ägghög. De är lite roliga för de la sig först på samma lilla hög med allt som allt ett litet ägg, men jag har nu lyckats sära lite på dem och peta ditt lite fler ägg så att det kanske kan kläckas något mer än en lite kyckling. För att de inte ska bli störda av övriga höns har jag dessutom burat in dem i en hundbur. Jag trodde verkligen inte att de skulle ruva då de ju inte ens är ett år gamla och dessutom är till hälften värphybrider, men naturen är intressant och oförutsägbar.
Jag har ju ingen riktig koll på hur ruvande höns fungerar så nu har jag alltså fått googla en massa för att se om jag gjort rätt. Tydligen är det inte helt ovanligt att de lägger sig i en hög och ruvar och om de bara lagt sig ungefär samtidigt så ska det gå bra. De delar upp kycklingarna som kläcks och fostrar dem tillsammans om man har tur så jag håller tummarna för att mina hönor ska göra så då de ligger i samma bur. Det finns också en liten risk för att två till lägger sig så småningom då det finns fem korsningshönor i hönsgården. Jag har nu insett att min äggkläckningsmaskin kanske är lite överflödig då det kan bli en himla massa kycklingar den naturliga vägen i år.
Årets ilskna små ruvhöns för ett år sedan då de själva var små dunbollar...
Ca tre veckor får vi nu vänta för att få se om det hela ger något resultat:)Det är alltså som med all uppfödning lite inledande spänning och sedan en himla massa väntan. Värst måste det ju ändå vara för de små hönorna som ligger på samma fläck och bara stirrar rakt fram i tre veckor, de måste vara experter på det här med tråkig väntan, man får väl hoppas att de har ett rikt inre liv så att de iallafall kan föreställa sig att de går och krafsar bland spännande daggmaskar och majskorn.
Tack och godnatt!