Astrid låter idag meddela att hon bara mår finfint och att all studs är tillbaka i benen. Det tog ett par dagar att återhämta sig från den långa flygturen men det ska mer till än ett sådant fall för att ta kål på en liten tuff boxer. Astrid är väldigt lik sin mor på många sätt och hon hänger nu med ute på jobbet under lite längre stunder. Förutom att hon har en hög energinivå som sin mor så har hon även ärvt hennes plåtmage, jag vet inte hur mycket konstiga saker jag har hittat henne ätandes på (hon luktar inte heller alltid nyponros, också en likhet med den ömma modern). När hon tröttnar på att jobba så går hon in och sover i morfars säng en stund för att sedan börja studsa runt igen. Hon är en riktig liten sängråtta och hon försvårar även dagboksskriveriet då hon för tillfället gör små försök att tugga på alla spännande sladdar som går från datorn. Än så länge anser hon att hela världen borde cirkulera runt henne men som tur är så finns det en gammal tant Bina som skäller henne lite i örat när hon blir alldeles för styv i korken.
I söndags var jag på en avelskonferens i connemarasällskapet, det var trevligt och det känns som om man börjar tänka mer och mer framåt i föreningen. Nya reglementen för hingstar och ston är på gång och den största förändringen ligger faktiskt i att man nu premierar prestationsmeriter högre än tidigare. Detta är en förändring som är mycket positiv och som jag tror gynnar rasen. Nu måste man bara bli bättre på att marknadsföra rasen och visa upp de starka sidor som den har.
Idag har det varit en osedvanligt trist och regnig dag, hästarna fick tillochmed komma in lite extra tidigt då de bara stod och huttrade i regnet och snålblåsten. Ponnyerna har nu satt en rejäl vinterpäls så nu har rakapparaten kommit fram. Det är alltid lika roligt att raka de små luddmonstren, de ändrar liksom både färg och form. Vissa får en tråkig grådaskig färg medans andra får en finare färg. Arianna blir vädligt fin och alldeles stålgrå när man klipper henne medans Canja bara blir dammfärgad. Jag har nu klippt mig genom ungefär hälften av de som ska klippas och håller tummarna för att skär och maskin (och jag) orkar sig genom resten.
Nu verkar det gula lilla monstret ha betsämt sig för att det är sovdags så det är bara att släcka lyset och hoppas på att man inte vaknar mitt i natten av att man blir utknuffad ur sängen av ett par små boxertassar...
Tack och godnatt!