Det är fortfarande väldigt lugnt i valplådan. Ida börjar nog själv tycka att de är lite tråkiga och går gärna ut lite längre nu. Hon har också tröttnat på att ständigt ligga och bli dragen i spenarna och lade sig i lite protest bredvid lådan en stund i kväll. Det tog dock bara en halvtimme innan hon hasade tillbaks till lådan för att fortsätta mjölka, småttingarna hann inte ens sakna henne då de sov hela tiden. De är annars väldigt tjocka tack vare att det inte är någon konkurrens när det gäller tillgången till mat och Ida har hur mycket mjölk som helst.
Igår fick vi dock uppleva ett litet drama då den ena valpen blev lite dålig. Hon kräktes en gång, antagligen hade det blivit lite för mycket mat så det helt enkelt kom upp igen. Efter detta så ville hon inte riktigt äta igen och ganska så snabbt blev hon slö och lite uttorkad. Det blev till att försöka få henne att dia så att hon fick i sig vätska men detta gick lite sådär så det slutade med att vi fick ge henne lite vätska under skinnet (med spruta). Hon piggnade då till igen och började dia igen och idag är hon lika pigg som förut. Detta kunde ha slutat illa och man ser då hur känsligt det är med de små, man måste hela tiden vara vaksam så att de inte tappar kraft. I en större kull eller i naturen så hade hon antagligen bara tynat bort ganska så snabbt, men eftersom jag bara har två så blir man ju mer uppmärksam på dem och som det nu var så blev det bara en liten kris som snabbt åtgärdades. Hon har faktiskt ökat med 40 gram i vikt sedan igår så det verkar ha gått som det ska. De växer med stigande hastighet just nu och är som små sprattlande tegelstenar när man lyfter dem.
När valparna sover själva så ligger de gärna och kramas...
Eller så sover man i hög...
När det gäller det här med mat och foderstater så läste jag med lite förskräckelse i Ridsport om hur toppryttarna fodrar sina hästar. Det verkar som om man inte alls har följt hur forskningen de senaste åren har visat att det är otroligt viktigt för hästarna att grunden i foderstaten är stråfoder utan de öser glatt i hästarna stora mängder pelletterat foder och kraftfoder. Vissa hästar fick hö två gånger om dagen och då så lite att det bara blev 5-6 kilo om dagen och samtidigt fick de kraftfoder 3-4 gånger om dagen och då sådana mängder att det blev fler kilo kraft än hö. Nu räknade de inte de pelletterade fodren som kraft även om de var proteintillskott utan tyckte att eftersom hästen bara fick 2-3 kilo havre så fick den inte så mycket kraftfoder. Det intressanta är att det är väldigt vanligt att man hör om dessa topphästar att de får problem med kolik och tarmvred (man kan ju undra varför).
Samtidigt som dessa hästar får en så snedvriden foderstat så håller man på och forskar uppe på Wången hur hästen påverkas av att inte äta kraftfoder överhuvudtaget. Detta görs då många travtränare har börjat inse att med det moderna sättet att plasta in hösilage får ett bättre grovfoder än man hade förut så borde hästarna få sitt energibehov tillgodosett om man ger dem ett grovfoder med rätt innehåll. I den forskningen så försöker man utreda vilket foder de prestera bäst på och då ingår även bete. Teorin som man har nu är att de faktiskt går bäst på rent bete dels för att de får röra sig dygnet runt men också pga att hästar ju faktiskt är skapta för att äta gräs i lagom takt dygnet runt. Det är egentligen lite lustigt att behöver forska kring sådana saker som egentligen säger sig själv, men traditionen i hästvärlden är väl svår att byta och det enda sättet verkar vara genom att vetenskapligt bevisa att hästen är gräsätare.
Själv så förstod jag redan för femton år sedan när vi först började med hösilage att behovet av kraftfoder hos mina hästar är minimalt. Om inte annat så kan man ju bara titta på mina väldigt feta ponnyer som bara äter hösilage och mår utmärkt på detta. Det finns ju alltid undantag och några hästar som arbetar behöver ibland lite extra energi, men detta beror oftast på att jag väljer ett grovfoder med lite lägre energivärde då ponnyerna annars blir så feta att de inte kan äta tillräckligt mycket för att få vara någotsånär mätta. Mina hästar går ju för det mesta på fri tillgång och då kan man reglera deras fetma genom att skörda hösilaget något senare, då får man större mängd men lägre värden. Detta kom jag på för flera år sedan och varje år har mormor och jag haft samma diskussion, hon vill skörda tidigt eftersom hon är van att räkna efter vad kossor som mjölkar behöver och jag vill skörda senare eftersom jag vill ha mätta ponnyer utan fång. I år fick jag äntligen upprättelse då det var en artikel i tidningen Land där man hade konstaterat att man helst skulle skörda hästfodret senare än det till kossorna då hästarna annars blev för feta och fick välfärdssjukdomar som fång och diabetes.
Det är bara att konstatera att när det gäller vad djuren ska äta eller inte äta så kommer det alltid att finnas lika många ideér som det finns djurägare, men via forskningen så kan man iallafall få vissa riktlinjer och jag hoppas att flera kan ta till sig dessa nya rön.
Tack och godnatt!