Nu kan vi andas ut ordentligt, Bina är tillbaks till nästan gammal vanlig form igen. I morse var hon mycket gladare och hade slutat vingla helt. Hon fick lite extra dropp på morgonen och nu är hon ungefär som vanligt igen och orkar tillochmed skälla Agape i örat när hon kommer för nära. Hon håller sig nära mig men orkar inte riktigt springa omkring hur mycket som helst utan somnar gott varje gång jag sätter mig ner. Andreas hade nog helt rätt i sin gissning om att det var en fästingsjukdom och medicinen har alltså fått önskad effekt. I Binas värld är all uppmärksamhet bra uppmärksamhet och hon njuter av att alla ojar sig över henne trots att det innebär ett visst obehag att vara sjuk och få stora piller nedtryckta i halsen.
Själv har jag fått äta upp ett påstående om att jag inte ramlar av så ofta efter att ha blivit bjuden på en liten flygtur här om dagen. Med min vanliga tur blandad med en fantastisk smidighet lyckades jag landa på ena knäet som nu är svullet och orörligt. Det är bra att jag redan går hos en duktig sjukgymnast som kunde titta på eländet och uttala sig om skadans natur. Nu har jag inte bara rygg som en sextioåring utan också ett skurgummeknä, nu saknas bara musarm och kollunga så är jag snart en fullfjädrad pensionär...
Eftersom knäet skulle vila lite så följde jag med på en liten tur till Linköping för titt på ponny till Amanda. När vi ändå var där så tog vi en extra sväng till Sharpman för att shoppa på rean så det blev en sadel och lite kläder. Ponnyn var snäll och ganska söt men passade inte riktigt Amanda så det blir fortsatt letande för henne. Det är verkligen svårt att köpa ponny eftersom man måste leva med beslutet väldigt länge och det inte är lätt att hitta den perfekta hästen genom att läsa annonser. Det är lite förvånande att det inte finns fler försäljningdagar där man samlar flera ponnyer på samma plats osv. Som det är nu får man åka land och rike runt för att titta på ponnyerna och för det mesta så är ponnyn inte alls som den har blivit beskriven av ägaren. Alla har ju olika åsikt om vad som är en lättriden ponny eller vad som är en pigg eller slö ponny. Det är som man säger att "skönheten ligger i betraktarens öga" och som ägare så blir det gärna så att man blir lite blind för sin hästs svagheter. Som köpare blir man tvärtom lite för kritisk och har en tendens att leta efter fel. Jag hoppas verkligen att Amanda ska hitta "sin" ponny snart så hon kan få komma igång med ridningen.
Tack och godnatt!