Det har varit två riktigt hektiska veckor här ute på landet, vi har varit ute och farit en del och sedan har det varit lite läger här hemma. Ibland blir det ju så att saker och ting händer på en gång och då är det bara att hänga i. Ponnyerna och barnen har varit på diverse aktiviteter, Sara och Pärlan har hunnit med att tävla hoppning på lokal nivå för första gången och de lyckades då vinna sin första start i LC, ett superresultat måste man säga. Sedan har vi klarat av en dubbelhelg med ridklasser både på Rockelstad och Salsta. Vi är lite som ett turnerande cirkussällskap vid sådana tillfällen, barn, hundar, hästar och en massa familjemedlemmar invaderar tävlingsplatsen. Det är dock ganska så god ordning på hela sällskapet och barnen sköter sig faktiskt exemplariskt, de rider fint och håvar in massor av rosetter. Vi fick faktiskt lite extra beröm av den trevliga holländska domaren som dömde på Rockelstad över hur trevliga ponnyerna var, hon kom och tittade på tävlingen på Salsta och var särskilt imponerad av de små ponnyerna som hoppade så väl och av Splendid som traskade runt i ringen i ridklassfinalen med alla stora och små ponnyer. Att Splendid sedan är far till den som vann BIS-titeln och morfar till den som blev reserv BIS gjorde inte det hela mindre imponerande. Vi ska nu ladda om inför finalen i ridklasserna som går av stapeln här hemma på Åkerby.
Sara och Pärlan gör ett litet ärevarv i Järna...
Mina lektioner har ju nu uppehåll ett litet tag och jag ska fira lite semester. Mitt stora projekt under semestern är att få lite ordning på min lilla trädgård. Nu är jag kanske inte som alla andra när det gäller trädgårdsarbete, i vanliga fall innebär trädgårdsarbete att man plockar fram spade, sekatör och skottkärra, jag kör mer med traktorgrävare, motorsåg och stora traktortippkärran. För dem som inte varit hemma hos mig så kanske detta tarvar en liten förklaring, det hela är mycket enkelt, min trädgård är ungefär som fem vanliga villaträdgårdar och den har inte ansats på sisådär 10 år. Jag började ju lite förra året med att ansa ligusterhäcken, ett mastodontprojekt visade det sig, och nu har jag börjat vifta omkring med motorsågen i syrenen, ett ännu värre projekt. Målet är att man ska kunna klippa hela gräsmattan och att trädgården mer ska likna en liten park än en djungel. Än så länge så har jag nu planat ut backarna runt huset så att åkgräsklipparen kan ta sig upp och ner där och så har jag rensat bort en liten djungel av poppel som växt upp runt den gamla poppeln som vi sågade ner i vintras. När man ska ta bort sådant sly är en traktorgrävare att rekomendera, istället för att gå runt med en liten sekatör har jag helt enkelt grävt bort slyn och skrapat med den bort till en hög. Mormor har åsett det hela med en viss skepsis till att börja med men allteftersom så har hon börjat inse att det bara är att hänga på. När jag väl har viftat runt med skopan så är ju det som stod i vägen förlorat så någon återvändo finns inte. Motorsågen har ju lite samma effekt, tjopp tjopp så är saker borta. Nu är alltså också syrenen nästan helt nersågad men det tyckte även mormor var lite bra då man ju faktiskt ser ner till äppelträdgården som varit lite bortglömd då man varken sett den eller kunnat gå i den pga alla brännässlor.
Hundarna är desto mer entusiastiska över mattens trädgårdsbestyr då mängden pinnar att tugga på är oändlig och desutom finns det nu massor av bra grävställen då små jordhögar uppenbarar sig lite här och var. Boxrarna deltar med liv och lust i all denna grävning och sågning, men de små mopsarna är portförbjudna och blir inlåsta då de alltid står precis framför skopan så att man inte ser dem när man ska gräva. Curt-Åke och Kajsa har ju blivit ett litet radarpar och Curt gör allt som Kajsa gör. Han har dessutom bestämt att jag är hans människa så det är bara att foga sig och konstatera att han blir kvar som en permanent del av den allmänna flocken på gården. Vi är nog ganska så nöjda med detta allihopa då både mormor och jag är väldigt förtjusta i honom och dessutom så råkar boxrarna tycka att han är en helt okej medlem i boxerkompaniet. Kajsa är den som är mest nöjd då hon länge önskat sig en liten adept som hon kan lära alla sina olika ideèr om livet som mops.
Curt-Åke och Diana myser i solen...
Nu ska här laddas inför ännu en dag med motorsågsviftande och grävskopsgrävande :)
Tack och godnatt!