Nu har Kajsas små valpar kommit! Tänk att fem små gula knyten kan göra en så glad:)
Egentligen trodde vi att hon skulle föda i början på nästa vecka, men Kajsa hade en helt egen plan. Igår när jag kom hem från att ha kört mormor till vårdcentralen så låg det en flåsande mops under mormors säng, jag trodde bara att hon var stressad eftersom hon hade varit inlåst själv då vi inte tyckte att hon skulle behöva vistas bland de studsande boxrarna i sitt tillstånd (en hel timme hade hon tvingats umgås med bara sig själv, mopsplågeri!). Då jag släppte ut henne för lite kisseri försvann hon med en himla fart ner under busken som boxrarna vänligt nog grävt ett lagom födelsehål under (för varje graviditet utökas detta hål av de mycket ordentliga boxrarna som anser att man absolut måste ha både plan b och c vad gäller plats att föda på, plan b är dock hålet under landgången på gödselstaden, busken är plan c). Efter lite lockande och fiskande lyckades jag dra fram en motvillig mops som nu hade tydliga sammandragningar.
Plan a skulle nu alltså iordningställas, dvs lådan i mattens sovrum och det blev en himla fart på matten då mopsen genast efter inbärning grävde ner sig bland mattens kuddar i sängen, inget ont om födslar men de tenderar att bli rätt så kladdiga. Stackars mopsen trycktes sedan ner i lådan och så började matten vänta. Tyvärr så hade vi nog inte riktigt samma syn på hur en städad mopsförlossning ska gå till då Kajsa egentligen inte hade lust alls att bo i en dum låda. Hur som helst så kan ingen hålla emot hur länge som helst utan när första valpen började trycka på så krystade Kajsa, men med ett förskräckt gny försökte hon sedan springa ifrån det där som hängde ut därbak. Nu följde alltså en liten språngmarsh runt rummet där Kajsa försökte ta sig upp i sängen och matten förtvivlat försökte få tag på henne för att förlösa det stackars knytet som hängde halvvägs ut. Precis i skuttet upp i sängen åkte valpen ut, fortfarande med alla hinnor hela så matten fick helt koncentrera sig på att få fram den lilla näsan så att den fick luft medans Kajsa tittade på med avsmak. "Å så fin titta Kajsa" försökte matten "ussch!" sa Kajsa och sprang in under stolen i hörnet av rummet. Jaha, matten fick alltså massera och torka den lilla valpen som snart skrek i högan sky, precis som de ska. Precis när detta är klart så ser matten hur det börjar krystas där under stolen så det var bara att linda in liten nyföding i en handduk och slänga sig ner under stolen och förlösa nästa lilla knyte som även det övergavs med stor beslutsamhet av Kajsa. Torka, torka, locka på mops som krypit tillbaks in i hörnet, hmm kanske inte den bilden matten hade haft innan det hela startade. Även nästa valp fick förlösas inkrupen under en stol och torkas av matten. Som tur var så tog Kajsa en liten paus i födandet så att matten hann få ordning på de nu rosa och fina små knytena som skrek i högans sky innan det var dags för nästa. Nu lyckades matten äntligen släpa fram mopsen från hörnet och trycka ner henne i lådan med stränga förmaningar om att stanna där då mopsförlösningar krypande under stolar är väldigt obekväma.
Valp nummer fyra och fem kom alltså i lådan men var fortfarande rätt så ointressanta. Efter nummer fem somnade Kajsa helt enkelt ifrån det hela och då kunde matten passa på att låta de nu mycket arga små mopsvalparna äta lite. Äntligen lugn tänkte matten när inget hänt på nästan två timmar, men se då började det flåsas igen och ut kom en sista lite eländig tikvalp. Denna var nu plötsligt mycket intressant och nu skulle det minsann tvättas och fixas, de fem skrikande syskonen fick väl allranådigast vara med men det var den lilla skraltiga som skulle älskas. Tänk om man kunda förstå vad som rör sig i den där lilla mopshjärnan...
"Alltså, var detta verkligen nödvändigt?"
Under natten fick matten diskutera flera gånger med mopsen om huruvida man överger sina nyfödda valpar och lägger sig i sängen och snarkar eller inte. Den lilla skraltiga tiken fick läggas till ett antal gånger då hon inte lyckades gräva sig fram av egen kraft och de övriga telningarna upphävde sina röster med emfas med jämna mellanrum då de helst ville äta och det är svårt när modern står utanför lådan och tjatar om att sova i sängen. Till Kajsas stora förtvivlan så tynade tyvärr den lilla tiken bort då hon förutom låg födelsevikt hela tiden hade rosslig andning, troligtvis hade hon fått i sig fostervätska på vägen ut. Det är nu ganska så vanligt att man får en liten skrutt och ibland klarar de sig och ibland inte och har man nu fem dubbelt så stora pigga valpar så är ju tillgången till mat begränsad av konkurrensen. Det enda man kan göra är att se till att den får mat, värme och att vätska upp den, sedan måste naturen få ha sin gång.
Jag är trots allt supernöjd med resultatet, fem små fina valpar, två tikar och tre hanar...
Kajsa har iallafall förstått sitt uppdrag och hon tvättar och matar de små knytena, men däremellan ligger hon och trynar i sängen. De ökar också i vikt i rekordfart, så hennes något slarviga omvårdnad är uppenbarligen alldeles tillräcklig. Nu är jag ju van vid de överdrivet nogranna boxrarna som i sin iver att sköta sina telningar inte ens velat gå ut och kissa första veckan så därför blir Kajsas föräldrastil lite ovan, men bara det fungerar så ska man väl inte klaga:)
Nu ska vi hitta på fem små mopsnamn på e...
Tack för idag!