Idag har jag lyckats med att byta batterier på min traktorgrävare helt själv, vilket jag är lite nöjd med. Det var faktiskt lite mer komplicerat än vad det låter. Det hela började med att batterierna skulle införskaffas vilket visade sig vara svårare än vad jag räknat med. Jag började med att åka till Granngården i Södertälje som jag antog hade någon typ av batterier och visst hade de det men enligt försäljaren så var de bara till fritidssaker. Jag trodde i min okunskap att det skulle gå ganska bra med vilka 12-voltsbatterier som helst men nu fick jag lära mig att det var viktigt med ampere och annat. Det var alltså bara att åka till Gnestas Granngårdsbutik som hade ett större sortiment. När jag väl kom till Gnesta så fick jag frågan om vad det var för grävare jag hade, jag hade naturligtvis inte tänkt på att det skulle skilja på batterierna beroende på grävare, ytterligare ny kunskap alltså. Eftersom jag inte hade någon aning om vad det var för grävare mer än att den är gul och heter Volvo så fick vi gissa. Det visade sig att de batterier som jag troligtvis behövde var beställningsvara och försäljaren lovade att ringa när han visste när de skulle komma. På vägen hem så ringer han och frågar om jag var säker på modellen eftersom de batterier vi skulle beställa bara användes till grävare med ett batteri och min grävare har två. Jag fick då åka hem och kolla vilken modell jag hade och sedan ringa till försäljaren som då konstaterade att vi gissat fel, men han lovade att beställa batterier till min grävare ändå. En halvtimme senare ringer han upp igen och har då nyheten att de batterier jag behövde faktiskt fanns hemma, jag hade alltså kunnat få hem dem direkt. Det blev alltså ytterligare en tur till Gnesta nästa dag (idag alltså) för att hämta de batterier som jag kunde hämtat igår, suck. Ännu tråkigare blev det att upptäcka att batterierna var dubbelt så dyra som de vi skulle ha beställt från början. Desto gladare blev dock grävaren som under många år har haft alldeles för klena batterier och som därför har varit svårstartad, nu fick den nya fina batterier med rätt ampere och plötsligt så brummade den igång utan att hosta och harkla innan.
Min fina gula grävare med liten människa (Fia)i skopan...
Det var väldigt skönt att få igång grävaren då jag ju inte har någon traktor eftersom den står på verkstan och väntar på att bli lagad. det går liksom inte att sköta gården utan någon fungerande form av traktor då det måste köras balar och annat hela tiden.
I nästa vecka blir det lite äventyr för mig och Ulla. Vi ska ner till Flyinge för att delta i finalen för treåriga hopphästar. Jag har dragit lite på det då det är en lång resa och man vet ju aldrig med treåringar hur de klarar sådant, men å andra sidan så vet man ju aldrig om man får chansen igen att vara med på ett sådant championat med en egen uppfödning. Ulla är ju väldigt fin och hon hoppar inte direkt sämre efter sommaren utan snarare så är det så att hon har blivit starkare och kan hoppa med mer kraft än i våras. På tisdag får alla hålla sina tummar för att hon kan prestera på topp, då är det semifinal från vilken det går vidare 10 stycken av 33 anmälda hästar. Av de som är anmälda till semifinalen så ligger Ulla bland de 15 bästa om man ser till de poäng de fått i våras, men det är ju nya domare nu och man vet inte alls vilken typ av hästar de tycker om. Ulla hoppar väldigt lätt och mjukt med bra kontroll, men vissa domare vill ha mer kraft och avstamp så om det nu blir en sådan domare så går det inte alls bra. När man sitter på henne så har hon en otroligt fin känsla i galoppen som är rund och stor och det känns som om hon kommer att bli lätt att rida på hinder vilket jag gillar.
Jag har haft hästar som hoppar med mer tryck i avstampet och de är faktiskt ofta lite svårare att följa än de som hoppar lite mjukare men kan kännas säkrare när det blir lite höjd även om det egentligen inte är så. Midas var en häst med väldigt tryck i avstampet, det dundrade i backen när han hoppade av. Det var otroligt lätt att komma rätt på hinder med honom då han kunde studsa och stampa fram till hindret lite hur som helst men han ödslade mycket kraft på detta stampande och sprången blev stora och ibland kantiga. Gina var den totala motsatsen hon gled fram till hindren och liksom bara lättade från marken utan att man märkte det, det var ingen match alls att följa hennes språng men eftersom hon gled fram i full fart så blev avsprångspunkten lite mer varierande (eller rättare sagt så blev avsprångspunkten där hon bestämde att den skulle bli oavsett om ryttaren ville ha det så eller inte). Nu är det så att domarna som tittar på treåringarna har ju sina egna preferenser och allt hänger då på vem det är som står där. Jag håller tummarna för att de gillar eleganta ston med mjuk hoppteknik ;)
Midas studsar fram...
Tack och godnatt!