Nu har det iallafall varit lite drama!
Jag har ju haft min ischias ett tag nu och den har väl blivit lite bättre, men igår så gav helt plötsligt benet vika när jag skulle upp ur sängen. På något sätt lyckades jag ramla tillbaks i sängen, men uppochner. Jag tror att jag svimmade litegrann för nästa sak jag uppfattade var att det gjorde så ont att jag inte riktigt visste var jag skulle ta vägen. Efter att ha legat där en liten stund så insåg jag att det här var inget bra, som tur var så hade jag mobilen i fickan så jag kunde ringa till mormor som var på nedervåningen. Stackars mormor fick en liten chock när hon kom upp och hittade mig i en skakande hög svamlande om att "benet är nog av eller nåt ajajaj".Som tur var så kom Fia hem i samma veva och de ringde till ambulansen. Som vanligt när ambulansen ska hit så tog det en himla tid eftersom de körde vilse. Gissa om jag blev glatt överraskad när de dök upp och det visade sig att det var en gammal klasskamrat till mig, Johan, som var sjukvårdare. Det var ju trevligt att återses, även om situationen inte var den bästa. Det konstaterades att det blivit något knas med ryggen (surprise surprise) och att jag inte var flyttbar. Johan gav mig en massa morfin och muskelavslappnande och sedan var det dags att göra ett flyttförsök. Det gick inte så bra så då fick jag en mycket intressant spruta som gjorde så att jag i princip tuppade av. Det kändes som om jag liksom flöt ner för trappen på båren och in i ambulansen. När vi kom fram till akuten så hade jag iallafall vaknat till liv och blev placerad i en korridor i väntan på doktorn. Fia kom också för att hålla mig sällskap och där fick vi vänta i åtta timmar medans den stackars personalen for omkring och tog hand om en överfull akut. Jag kan bara säga att morfin är bra att ha i vissa fall... När det äntligen blev min tur vad tror ni hände då? Jo en stressad allmänläkare klämde lite på benet och sa att du kan få lite till morfin och sedan får du åka hem. Jaha, villket antiklimax, efter ambulansfärd osv trodde jag att man kanske skulle få en säng över natten och sedan ett besök av en ortoped eller dylikt, men icke sa nicke. Jag undrar hur sjuk man måste vara för att bli inlagd om det inte räcker med oförmåga att gå utan morfin.Jaja efter en ordentlig dos morfin rullade Fia ut mig med rullstol till bilen och så bar det av hemåt. Väl hemma lyckades jag vingla upp för trappen och ner i sängen. Idag har jag mest sovit, fortfarande snurrig efter allt morfin. Nu på kvällen har det släppt och jag är nu ganska klarvaken och kommer väl inte kunna sova inatt. Det är tur att det är OS på tv hela natten så att man har något att roa sig med...
Nu behöver jag bara överleva tills på fredag då jag har tid hos ortopeden.
Tack och godnatt!