Det har inte kommit några kattungar ännu och jag börjar snart fundera på om lilla kissen kommer att explodera. Hon ser ut som en ballong och vaggar runt med en lidande min. Idag höll jag dessutom på att sätta mig på henne då hon hade krupit in under täcket på min säng. Hon måste föda väldigt snart så att vi får se vad det blir. Förutom vaggandet så har hon fått en ny vana, hon har börjat äta råttor. Detta låter kanske som ett vanligt kattbeteende men eftersom mina katter är uppfödda inomhus utan sin mamma från sex veckors ålder så har de helt missat grundkursen i jakt som alla katter behöver för att bli goda jägare. Jag misstänker att de råttor som jag har hittat henne med är stulna från Frida eller Wilma som är fullfjädrade jägare. Hon har nog insett att det behövs extra protein nu när nedkomsten börjar närma sig och råttor är en bra naturlig proteinkälla för en katt.
De råttor som har släpats in och förtärts har varit av det större slaget och jag misstänker att det kan vara mormors husråttor som har börjat stryka med. Mormor har under vintern utfodrat en råtta (eller kanske tio) som bor under diskbänken. Detta kanske låter lite udda för er som inte känner min mormor, men i hennes värld så är detta helt logiskt. Råttan behöver ju också mat för att överleva och dessutom så gör den mormor en tjänst när den tar hand om allt komposterbart avfall. Det blir inte så många turer till soptunnan då och det har ju varit bekvämt denna vinter då man har fått pulsa genom en halvmeter snö. Jag tyckte väl att man kanske skulle strypa tillgången på mat så att den flyttade till lämpligare bostad men då började det knapra någonstans under kylskåpet så den fick tillbaks sin soppåse med potatisskal och liknande. Detta är typiskt för hur det kan gå till hos oss hur mycket skadedjur råttor än kan anses vara så förtjänar de inte att lida av svält och elände. Ska de utrotas så är det bättre att dödas snabbt och effektivt av en katt eller en boxer för att sedan förtäras som det är menat i naturen.
Även stona har börjat vagga lite på senaste tiden då fölen snart är redo för att titta ut. Det är otroligt vad fort tiden går ibland, det känns fortfarande som om förra årets föl är nya fast de nu officiellt är unghästar och inte föl. Först att föla är Nelly som ska ha i början på maj och hennes mage är nu så stor att hennes ben börjar se för korta ut. Titti och Sunny är inte fullt så stora och ska ju ha lite senare. Det är precis som med människor, vissa ser ut som om de ska explodera redan tre veckor in i dräktigheten medans andra ser helt vanliga ut tills fölet börjar sjunka precis i slutet på dräktigheten. Nellys första föl Myggan var ju det minsta fölet som vi har fått men Nelly var ändå enorm innan hon kom. Myggan i sin tur var också stor innan hennes föl kom men båda hennes föl var också stora när de föddes. Nellys mamma Gina var ju också alltid jättestor när hon var dräktig och det var ingen skillnad på hennes storlek vare sig fölen var stora eller små. Det ska bli spännande att se vad det blir av Nellys föl i år då hon ska få föl efter Kalle.
Det här med släktskapet mellan mina hästar blir mer och mer intressant allt aftersom åren går. Nellys föl kommer alltså ha halvsyskon med Kalle som pappa som är födda av dess mormor och dess mostrar och dess halvsyskon. Detta kanske låter komplicerat och det är alltid lika roligt att gå ut i hagen och försöka förklara släktskapen för ej insatta personer.
Love är Nellys barnbarn och halvsyskon med Nellys blivande föl...
Fia är halvsyskon med Nellys blivande föl och med Love är hon halvsyskon och kusin då Fiffi är halvsyskon med Myggan. Fia är dessutom kusin med Nellys kommande avkomma då Nelly och Fiffi är halvsyskon. Fiffi är alltså halvsyster med både Nelly och Nellys föl Myggan och dessutom alltså Myggans moster vilket alltså gör att Fia är Myggans systerdotter...
Helt logiskt enligt mig
Tack och godnatt!