Idag har jag haft hopplektion med tjejerna. Jag har, fyra månader för sent, äntligen fått mitt diplom som säger att jag nu officiellt får kalla mig c-tränare i hoppning. Jag vet inte om det var någon jätteskillnad på min lektion idag jämfört med förra veckan men nu kan iallafall eleverna säga att de tränar för en riktig tränare...
Titti fick idag en ny liten ryttare att lära upp. Hon har ju bara gått och latat sig hela sommaren så hon var mer än stel till att börja med, men det passar henne perfekt att strosa omkring med en myggviktare i sadeln. Titti är den ultimata läromästaren och hon njuter verkligen av all kärlek och uppmärksamhet hon får av de små barnen. Hon har ju en skada som gör att hon inte tål att gå några riktiga ridpass men att bära en sådan här stor ryttare är inte så jobbigt...
För små ryttare är det inte bara viktigt att hästen är lätt att rida utan den ska vara snäll att hantera i alla lägen. Detta är ju något som är rastypiskt för connemaran och Titti är väldigt bra på den fronten. Hon är inte den vackraste connemaran jag har haft, men hon är en av de snällaste. Barnen kan utan problem hämta henne själva i hagen (med bara lite assistans från Ida)...
Det är något visst med sådana här bilder, de utstrålar harmoni, djuren och barnen på väg hem.
Tack och godnatt!