Nu undrar säkert alla hur det gått med min nya lilla pet-telefon:) Tja det blev ungefär som jag trodde, efter två dagars petande och svärande då jag lyckades lägga på i örat på folk eller inte hann få av mig vantarna så har jag åter förpassat den till sin lilla låda. Det fungerade inte alls mellan oss dåjag helt enkelt inte har tid att hålla på och peta på mobilen. Nu har jag återigen min gamla hederliga mobil som man kan trycka på med vantarna på.

Ett starkt skäl till att jag vill behålla vantarna på är att det ju är vansinningt kallt. Idag var det så kallt att vår vattenpump frös så jag har i princip ägnat dagen åt att tina densamma. Att sköta en fastighet som vår har sina utmaningar och en frusen vattenpump får man ta hand om själv. Det har ju tagit sin lilla tid att klura ut hur allt fungerar, det mesta har egna små lösningar som morfar byggt och nästan inget följer normen. Det mest spännande är ändå alla underliga ellösningar, det sitter proppskåp lite överallt på gården och kopplingsschemat får man gissa sig till. Jag börjar klura ut det men det är alltid lite spännande när en lampa slocknar, lite som att vara detektiv. Om min spis slutar att fungera så finns det inte mindre än sju olika proppskåp att leta i, man kan dock ibland klura ut vilket genom att se vad mer som slocknat. Till saken hör också att jag avskyr att peta med elgrejjer, jag fick en 220 volts stöt en gång och trodde att jag definitivt skulle dö. Uppenbarligen överlevde jag men det gjorde ont en hel dag och jag får fortfarande rysningar vid tanken på det.

Mina hästar har varit lite osedvanligt rymningsbenägna de senaste dagarna och jag har funderat på varför de valt att knöla just de kallaste dagarna på året. Igår var alla stona försvunna när de kulle in och jag hittade dem i sommarhagen bakom vinterhagen, det tog över en timme att locka hem dem då jag fick hämta dem en och en. Det var inte någon höjdare att traska fram och tillbaka i 20 minusgrader och släpa på ovilliga hästar. Som grädde på moset så lyckades Linus få ett ryck och hoppa igenbom sin boxdörr i förrgår och rusa ut rakt genom tråden in i Joops hage. Blotta tanken på det slagsmål som borde följa på att en valack skuttar in till gårdens hingst som står och äter med sina fruar och barn är ju nog för att ge en stackars människa en hjärtattack och ännu värre är det då att behöva springa efter för att försöka hindra detta i den stränga vinterkylan (jag är inte gjord för språngmartsher och definitivt inte när man knappt ändå kan andas pga kylan). Nu gör ju hästarna aldrig som man tror och den fantastiskt snälle Joop tittade lite förvirrat på den nya hagkompisen och nöjde sig med att nosa igenom honom noggrant. Joop måste nog vara den snällaste hingst jag mött, han kunde lika gärna blivit skogstokig och slagit ihjäl inkräktaren, men han har liksom fattat att stona har han ingen makt över hur han än gör så det är bättre att vara vän med alla. Det han gör är egentligen väldigt intelligent, både stona och fölen älskar honom och därför följer de honom utan att han behöver bråka och vara stöddig.

Nu fick jag idag svaret på varför de har sprungit omkring som de gjort de senaste dagarna, tydligen så har två älgar slagit sig ner på gården. Eftersom jag har balar i alla hagar så dras även olika vilda djur hit, men det har tidigare nästan varit uteslutande harar. I år så har hararna först utökats med tre rådjur som står längst bort i hagen och väntar på att hästarna ska gå in varje kväll och nu så har alltså även två älgar hittat till matplatsen. Jag har inget alls emot att de snor åt sig lite hösilage, det är ju inte lätt att springa runt i skogen när det är så här kallt, men det är ju lite bekymmersamt om de börjar riva trådar och skrämma slag på de mer känsliga små hästarna. Förutom alla de små djur som är och snor hösilage så har vi också en räv som bor någonstans på gården. Till räven finns det ju ingen mat här men han har tydligen ordnat det på annan ort, jag har hittat fjädrar efter ett antal höns som räven har gluffat i sig. Jag undrar nu lite vilken stackare det är som saknar några hönor, om de undrar vad som blivit av dem så kan jag ju upplysa om att de har ätits upp av en mycket nöjd räv här på Åkerby.

Tack och Godnatt!