Ny dag nya tag...
Rose tog idag inga steg i rätt riktning eller rättare sagt så ville hon inte gå alls. Igår när hon skulle in från hagen var hon lite halt på ett framben och idag ville hon inte stå på det alls. Antagligen har hon fått en hovböld och Rory kommer imorgon för att titta på henne och förhoppningsvis lösa problemet åt henne. Hon har stått och sett väldigt deprimerad ut hela dagen så det kommer verkligen att bli en lättnad för henne om han kan lätta på trycket i foten.
När jag hade ätit lunch kom det en man med andan i halsen och sa att fölet satt fast i tråden och att det såg förskräcklgt farligt ut. Det var bara att gå ut och undersöka saken i fråga. När jag kom ut hade tre bilar stannat på vägen och ungefär sex personer stod som ufon och tittade på Olle som stod med kroppen i hagen och huvudet ut mellan trådarna och stirrade tillbaks på dem. Med en liten suck gick jag fram till Olle som då vände sig om och gick till sin mamma och började äta. Efter att ha förklarat att bara för att han sticker ut huvudet så sitter han inte fast och att han inte kommer att hoppa över krondiket och börja springa runt på vägen och störa trafiken. Till sist droppade alla bilarna iväg efter några sura kommentarer om att det borde vara el i staketet, trafikfara osv. Den största trafikfaran var egentligen de tre bilarna som stod mitt på vägen och människorna som yrade runt till ingen större nytta. Ibland är människor intressanta också...
När fölen är så små som han måste man vara försiktig med att ha el i trådarna då det finns risk att de kan fastna i dessa och om det då är el på kan de dö av elchockerna. Detta tragiska hände en bekant till mig som hade släppt ut sitt föl som var två dygn och gått in på lunch. När hon kom ut igen hade fölet trasslat in ett ben i tråden och låg där död. Hjärtat hade inte klarat av elchockerna. Därför är jag mycket noggrann med att de första dagarn går fölen i hagen utan att ha elen på, men när de är fyra -fem dagar så har deras syn och kordination blivit så pass bra att de klarar av att se trådarna och undvika dem. Så i morgon sätts elen på, under noggrann övervakning förståss, och så får vi hoppas att han lär sig att stanna med huvudet i hagen. Det är dock viktigt att trådarna är ordentligt spända så att de inte trasslar in benen när elen inte är på eftersom de har en tendens att ramla ut och in i hagen lite hur som helst innan man sätter på elen. När man väl sätter på elen lär de sig ganska fort, den hårda vägen, var gränsen går.
Olle är en frisk och pigg individ som har utvecklats enormt på dessa dagar, han drar sig inte för att springa långt ifrån sin mamma och när han blir trött så somnar han bäst i den varma jordhögen i hagen...
Nu ska jag ta en liten kvällstur till Södertälje och hämta upp Fia som fortfarande inte kan komma över att hon missade fölningen. Förhoppningsvis får hon vara med om Sunnys nedkomst som nu är nära förestående.
Tack och godnatt!