Ojojoj nu har det hänt många saker sedan det sista inlägget.
I lördags hade vi en liten grillfest med brännbollsturnering. Brännbollen spelade vi i hagen där ett av Joppes ston, Riviera, går. Hon är enligt ägaren strykrädd och känslig men hagen är väldigt stor så vi räknade med att hon skulle stå på säkert avstånd ifrån spelet. Riviera hade dock missat den informationen och kom helt glatt gående mitt in på banan. Sedan stod hon där och tyckte att det var fantastiskt trevligt med allt sällskap och de flygande bollarna bekom henne inte det minsta. Det blev riktigt intressant då vissa hästrädda människor skulle springa och hon stod mitt i vägen...
Ida deltog också i spelet men var en ännu större spelförstörare eftersom hon tog bollen och sprang iväg med den. När man ska slå står hon så nära som möjligt och ignorerar totalt risken att få ett brännbollsträ mitt i nyllet.
På söndagen var vi lite trötta efter festen men det skulle komma kunder och titta på Jamiro och så skulle det komma ett sto till Kalle så det var bara att gå upp och sätta fart. När vi höll på som bäst med förberedelserna ser jag plötsligt hur Olle liksom bara glider ut ur sin hage. Innan jag hann gå ut och plocka in honom så ser jag hur stona först börjar skena runt för att sedan bara springa rakt genom tråden. Jaha, tolv galna hästar rusade nu runt i total frihet, det var bara att traska ut med grimmor och havrehinkar. Tyvärr var hästarna inte intresserade och med stigande panik ser vi hur de börjar galoppera längre och längre bort. Som tur var så var Amanda ute och red på lilla Titti så jag joggade till banan och slet åt mig en lite förvirrad ponny från ett ännu mer förvirrat barn. I full galopp satte vi sedan av efter flocken med grimman viftande i ena handen och tygeln i andra handen som en lite galen cowboy. Titti, som snabbt var med på noterna, låg som ett sträck över fältet och den flyende flocken vände i ren förskräckelse när vi rundade den i full karriär. När vi passerade Fia såg jag bara en lite förskräckt blick som utryckte allt. Sedan följde en intressant uppvisning där vi varvade mellan att flocken antingen betade eller skenade runt på fältet medans jag försökte hindra dem från att gå ut på vägen eller ge sig av mot Järna. Efter en stund kom jag på att Maria hade lektion i ridhuset så jag ringde helt glatt och bad henne komma ut med någon ponny och hjälpa till. Nu var vi då två ponnyer mot tolv med två galna ryttare som hade ganska roligt även om man kanske inte ville erkänna det just då. Efter att ha prövat lite olika taktiker så kom vi på att om jag skrittade in i flocken med Titti så blev de så nyfikna på henne att de började förfölja henne och så red Maria bakom med Yason och smackade på. Med lite trixande så fick vi till slut in alla utom Canja Lydia och Olle, den lilla anstiftaren till alla problem. Vid det laget var Titti och Yason helt utpumpade så vi tog den lilla havrehinken till Canja, och se nu när de andra inte var ute och yrade runt då passade det damen att komma. Äntligen var alla infågade och under kontroll efter ca 1½ timmes intensiv jakt. När vi som bäst stod och pustade ut så kom ena grannen körande och stannade och sa att ¨gud vad spännande det var, villken rolig söndagsunderhållning¨ . Ja spännande var det visserligen men förhoppningsvis så slipper vi upprepa bedriften de närmaste åren! Fia var nära att säga upp sig med kommentaren¨ om du hade brutit nacken så hade jag slutat¨.
Efter all spänning på förmiddagen var vi väldigt mycket efter i planeringen och när Jamiro skulle visas var han dammig och obadad, men kunderna förstod situationen. Han visade sig från sin bästa sida och nu har han faktiskt blivit "nästan såld", det är bara besiktning kvar. Mitt i visningen kom också Fias mamma med stoet till Kalle så nu blir han snart nöjd också. Det bjöds sedan på fika med tårta osv...
Idag har jag grävt med grävmaskinen hela dagen för att få lite ordning på fälttävlansbanan. Att gräva med maskin är som att spela tv-spel , man koncentrerar sig och leker med spakar, den enda skillnaden är att man inte kan starta om när man gör fel. Efter ca åtta timmars grävande så är man ganska slut i huvudet men det är rätt så roligt ändå.
Tack och godnatt!