Nu skiner solen och fåglarna kvittrar, våren har verkligen kommit på riktigt.
Rose har idag tagit ett steg i rätt riktning och kunde nästan trava med mig på ryggen. Hon tycker dock att det är lite underligt eftersom det är lättare att bara stå still och vänta på moroten istället för att springa omkring och jobba. Med lite övertalning förstod hon dock idag att hon ska gå tills jag säger att hon ska stanna och inte stanna för att hon har tuggat färdigt...
Canja och fölet, som har fått arbetsnamnet Olle, har fått komma ut i en grön sommarhage. Det är fantastiskt att se hur fort fölen utvecklas den första tiden, från att ha varit ynkliga och vingliga blir de stadiga och pigga på bara ett par dagar. Olle har blivit väldigt duktig på att följa sin mamma och skuttar längre och längre för varje dag.
Canja är en lugn mamma som väntar in sitt föl om han försvinner för långt bort. Det finns i princip två olika typer av mammor, de som springer efter sina föl och de som låter fölen springa och komma tillbaks själva. Om mamman är lugn och låter fölen springa lär sig fölen fort att de måste hålla reda på sina mammor. Om mamman däremot springer efter fölet blir det lätt lite odrägligt och litar på att deras mamma alltid reder ut situationen. Detta kan bli mycket jobbigt och stressigt för stoet som aldrig kan slappna av och äta i lugn och ro. Det gäller också att man har en bra flock om man ska ha dem ihop med andra i början. De flesta ston vill ha möjlighet att gå undan med sina föl i början så att inget annat sto snor fölungen. Det finns många äldre ston som gärna snor ett nyfött föl från ston som är ranglåga och så finns det de som mobbar fölen lite för hårt så det gäller att ha stor hage så att stona kan komma undan. Man ska också vara försiktig med valacker som har en tendens att gå på fölen så hårt att de blir allvarligt skadade. En valack kan oftast inte läsa vad fölen är för något och kan då behandla fölen som ett hot. Hingstföl luktar dessutom väldigt starkt av testosteron de första två veckorna och detta kan trigga en aggressiv reaktion från hingstar och valacker. Min erfarenhet är dock att de hingstar som har fått gå med mamman till fölet och alltså vet att de är far till fölet som kommer är väldigt trevliga mot fölet och faktiskt har en naturlig beskyddarinstinkt gentemot sin avkomma. Det är ju en nödvändighet i det vilda att även hingsten beskyddar avkomman men eftersom vi har domesticerat hästen så har en del av deras naturliga instinkter avlats bort framförallt när det gäller hingstarnas beteende,som jag har tagit upp tidigare.
En flock i naturen består ofta av två till fem ston som är systrar eller mor och dotter och hingstarna får slåss för att vinna en sådan flock. Vissa ston skapar starka band även till vissa hingstar och följer då den hingsten även om den blir slagen men detta är mer ovanligt. När en hingst väl har blivit könsmogen och har lyckats slå sig till en flock försvarar han den med sitt liv för att få behålla privilegiet att bli far. När de stoföl som hingsten tror sig vara far till blir könsmogna bryr sig dock inte hingsten om att försvara dem när det kommer andra hingstar för att sno dem. Detta är ett slags naturligt skydd mot inavel pluss att hingsten kan slippa försvara sina äldre ston om han släpper iväg ett eller två ungston. Naturen är mer fiffigt ordnad än man tror många gånger och det slutar aldrig att fascinera mig hur saker och ting är uttänkta.
Ett exempel på ett sto som blev väldigt beroende av sin hingst var Dominique som blev helt förstörd om hon inte fick vara bredvid Kalle hela tiden. Så fort han försvann utom synhåll började hon skrika och stressa. Dessutom var hon så dominant att hon inte tillät honom att betäcka andra ston utan krävde att han bara skulle koncentrera sig på henne. Detta var i hennes fall ett sätt att se till att hennes avkomma skulle få bästa möjliga beskydd. Om man har sin hingst på fribetäckning måste man tänka på att det inte går att släppa in ston hur som helst utan helst ska man släppa ihop stona först så att de skapar en flock och sedan släpper man in hingsten när stona är organiserade. Om man släpper in ett sto senare brukar de andra stona inte tillåta detta sto att komma in i flocken och då kan det bi svårt för hingsten att betäcka detta sto.
Hingstar är som de flesta män, de skränar och låter mycket men det är egentligen inte de som bestämmer när det kommer till kritan. Kalle är en riktig mjukis och skulle aldrig bråka med någon av sina fruar, han har förstått att ju trevligare han är desto mer kärlek får han från dem, klok kille alltså.
Dagens roligaste bild är Ida som leker med sin fotboll som inte alltid studsar rätt...
Eller rättare sagt ibland studsar rätt i huvudet på henne...
Hon tog dock ingen skada av denna incident utan fortsatte glatt att leka med sin favoritboll...
Bina tycker att detta är en ganska löjlig sysselsättning och luktar hellre på blommorna...
Tack och Godnatt!