Igår flyttade vi om lite i hagarna för att få plats med alla hästar. Eftersom vissa små ponnyer är något överviktiga så skulle vi dela på Salstaflocken så att Gwen som inte är överviktig skulle få gå på bete medans de andra damerna skulle vara kvar i en ökenhage. Detta var inte ett populärt beslut och enligt Gwen var det inte acceptabelt att umgås med ridponnyerna. Welsharna är riktiga rasister och släpper inte in några korsningar i gemenskapen, den enda de accepterar är Ida som har nästlat sig in i deras flock genom att låtsas att hon är en av dem. Det blev ett himla liv men efter att ha galopperat runt en stund gav korsningsponnyerna upp och övergick till att äta medans welsharna fortsatte att vara upprörda en stund till. När vi lämnade dem hade de som stod i öknen övergått till att äta på sitt hö medans Gwen stod och suktade efter sina rasfränder på andra sidan staketet. Lilla Gary kom snabbt på att han kunde ta sig under staketet för att leka med sina kompisar och han fick även med lekkamraterna in i sin hage. Hans mor stod och tittade på när de små lekte och i morse när vi kom ut hade hon tagit saken i egna händer och rymt tillbaks till sina vänner i ökenhagen. Lugnet var återbördat och vi brydde oss inte om att försöka sära på dem igen då det verkade lönlöst. Några av charmtrollen ska nu lämna gården snart och då gör vi nog ett nytt försök att få ut Gwen på ett bättre bete. Vi kommer att sakna de små welshfölen som står för väldigt mycket underhållning och är så otroligt små och perfekta att man blir alldeles förälskad i dem, om jag inte hade så mycket annat att göra så skulle jag börja samla på dem också...
Fölen är inte mycket större än stora hundar och det är nästan så att man kan ha dem i vardagsrummet...
Att hästar kan vara lite rasistiska beror på att de olika raserna är avlade på olika temperament och de som har liknande temperament trivs alltså bättre med varandra. Connemarorna och welsharna är ganska lika varandra eftersom de är ponnyer som är ganska lugna av sig. Halvblod är mycket mer domesticerade än ponnyerna och har svårare att anpassa sig till ett liv utan rutiner(utom Midas som tror att han är en liten ponny) och vill vara mer inne och äta en och en. Fullbloden har mer nerv än ponnyerna och är vekare medans travarna är stenhårda mot andra hästar och inte backar för särskilt mycket.
Just travare kan vara svåra att ha med hästar av andra raser då de har ett lite annorlunda språk, en travare är ju avlad för att vara stenhård och inte vika ner sig på upploppet men den får ändå inte försöka springa det fortaste den kan utan den ska hålla sig i trav. När man pratar med folk som håller på med trav så säger de att en travare som springer det fortaste den kan fortfarande travar, men när man frågar hur de gör när de får en stöt så håller de med om att de galopperar och när man då påpekar att det måste betyda att de faktiskt själva tycker att det går fortare att galoppera blir de alltid lite tysta. Detta är en evig diskussion, om trav är en juste sport mot hästen eller inte. Jag har själv lite svårt för en sport där pengarna styr så hårt och där man ser djuret som ett redskap. Man kan ju då hävda att galoppsporten skulle vara likadan, men där får hästen utlopp för ett naturligt beteende; att springa fort i flock. Om man tittar på travet så ser man hästar som går med en väldig massa underliga remmar och stänger för att hållas raka och i trav medans galoppörerna har en liten gubbe på ryggen som inte kan påverka särskilt mycket om hästen inte vill springa som den ska. Om man jämför med ridsportgrenarna så finns det även där en del avarter där folk försöker tvinga sina hästar att utföra saker som inte är naturliga genom att använda tvångsmetoder som gramantyglar och skarpa bett och sporrar. Skillnaden är att det inte är proffsen som gör så utan amatörerna medans det inom travet är så att proffsen använder sig av alla möjliga inspänningar för att få ut det sista av sina hästar. Om man tittar på elitloppet som är ett av de största loppen i världen när det gäller trav, så går nästan alla hästarna med uppkäk, skygglappar, martingal, öronproppar och vissa med brytstänger. Det man frågar sig är att om inte de bästa travarna i världen kan gå utan alla dessa hjälpmedel så kanske man skulle fundera på att det är något konstigt med travsporten. Detta är ett ämne som jag kan lägga ut texten om i det oändliga eftersom det faktiskt handlar om något som, konstigt nog, är en folksport i detta landet. I resten av världen är det faktiskt galopp som gäller, utom möjligen i Finland där travet också är stort. Om lite av pengarna försvann ur travet så kanske det skulle bli en renare sport och då skulle man kanske kunna börja ta mer hänsyn till hästen och lite mindre hänsyn till ekonomin.
Tack och godnatt!