Jag har en vän som jag ofta diskuterar det här med transparens med, eller rättare sagt så säger hon alltid att det är min specialitet att vara lite extra transparent vad gäller min uppfödning. Det finns ju många varianter av att tala sanning, man kan berätta bara små detaljer eller välja att berätta hela historien utan urval. Den som väljer sina sanna små detaljer är inte på något sätt en lögnare, man kanske inte orkar med hela sanningen helt enkelt.
Om man nu tar exemplet med Astrids valpning som jag beskrivit ganska så detaljerat så hade det ju varit väldigt lätt att bryta historien vid valp fem och konstatera att det blev fem levande valpar i slutänden. Jag upplever att det är en ganska så stor skillnad på hundvärlden och hästvärlden när det gäller just detta med vad man går ut med när det gäller detta med hälsoproblem. Bland mina vänner på facebook som föder upp hästar läggs det genast upp om något går snett vid fölning. Hästar är nu betydligt mycket friskare vad gäller fortplantningen än vad hundar är, ca 98 % av alla fölningar är helt komplikationsfria. Kanske är det just därför man vågar lägga ut sina historier om det som gått snett, ingen har en tanke på att ifrågasätta det som hänt eftersom det är så ovanligt och slumpartat. Har man en hundras som boxer där det enligt alla undersökningar är väldigt vanligt med dystoki (förlossningsproblem) som leder till kejsarsnitt så är det kanske lite jobbigare att lägga ut att man gjort ett snitt. Runt 22-25 % av alla valpningar görs med snitt på boxer och enligt forskningen så finns det en ärftlighet vad gäller dystoki. Det säger sig kanske självt att det är ärftligt på något sätt då detta problem knappt ens existerar i vissa raser och om man tittar på hundpopulationen i stort så är det bara ca 5% som har några slags förlossningsproblem. Eftersom man kan misstänka att det är ärftligt så blir det mer av ett stigma om folk då börjar misstänka att man då kanske avlat på en tik med ett genetiskt problem. Boxer är inte den värsta rasen vad gäller detta, enligt en engelsk studie från 2010 så var de raserna med högst antal kejsarsnitt bostonterrier, engelsk bulldog och fransk bulldog där 80% av förlossningarna gjordes med kejsarsnitt.
För någon som nu bara vill ha en sällskapshund så spelar det ingen större roll huruvida den kan föda normalt eller inte men för oss uppfödare är det en helt avgörande fråga. Problemet är då att eftersom det verkar vara lite jobbigt att prata om denna problematik så blir det alltså ett informationstapp i flera led. Om jag tex hittar en hanhund som jag vill använda som ägs av en vanlig person så kan det vara svårt att få reda på hur historien ser ut bakom med kejsarsnitt. Nu vet man inte riktigt om det ärvs ner enbart på tiksidan men innan man vet det så är det bra att veta om vad som finns även bakom hanen. Jag vet ju att min Astrid är naturligt född, jag var ju med, och jag vet också att hennes mamma Ida var född naturligt och då har jag alltså i min nya Ida en tik som jag vet har naturligt födande tikar i tre generationer bakom sig. Jag som gillar när saker och ting är enkla och tydliga skulle tycka att det vore toppen om avelsdata innehöll mer information om sådana saker. Vi kan ju nu gå in och se en massa andra saker och det vore ju inte så svårt att lägga till kejsarsnitt. Om det nu är ärftligt så borde man efter några generationer hitta ett mönster och på så sätt kunna börja förbättra den delen och detta är ju något som skulle gynna alla som föder upp. Man kommer antagligen även hitta fler saker som kan påverka förutom det rent genetiska, tex så kan en erfaren uppfödare troligtvis hjälpa tikarna bättre än en nybörjare och därför få färre snitt. Nu kan ju inte enbart uppfödarens kompetens eller inkompetens förklara varför boxrar ligger så högt vad gäller detta, det borde ju rimligtvis finnas lika många nybörjare bland de andra raserna där vissa raser i princip aldrig snittas.
Nu vill jag ju bara ha mina boxrar och ingen annan ras så även om det finns mycket att arbeta med vad gäller hälsan så tänker jag att problem är till för att lösas och i det här fallet skulle mer öppenhet vara en del av lösningen. Boxerklubben var faktiskt duktiga och gjorde en undersökning kring detta, men det var på 90-talet och det skulle nog behövas en ordentlig uppdatering kring hur det går och om det händer något i positiv riktning, det är från den jag fått den svenska siffran att ca 25 % behöver kejsarsnitt. Det finns väldigt många parametrar att ta hänsyn till när man avlar, men i min värld är hälsan och mentaliteten det viktigaste och i båda dessa ingår att en tik kan fortplanta sig normalt och ta hand om sina valpar på ett bra sätt.
Vad gäller mopsarna så är det en helt annan historia, de har ännu fler kejsarsnitt, ögonproblem, andningsbekymmer och lite annat smått och gott som absolut behöver förbättras i rasen. Det enda som är helt perfekt och sunt hos dem är deras fantastiska temperament och det gör det värt att börja jobba för en massa förbättringar. Det är kanske en del av tjusningen med att föda upp, utmaningen att skapa något bättre för varje generation.
Naturligtvis har jag nu då stora förhoppningar på de där små som just nu ligger i lådan. Jag hoppas att det blir friska, starka boxrar som kan få sprida goda gener vidare, men hur det blir med det får framtiden utvisa. En sak är iallafall säker och det är att ju längre jag sitter och glor ner i den där valplådan desto mer hinner jag fundera på vad jag håller på med och dessutom hinner jag googla en massa mer eller mindre intressanta saker:)
Tänk att det där lilla nösset som ligger där och räcker ut tungan blev min fantastiska starka Astrid<3
Tack och godnatt!