Det har varit en kanonhelg! Solen har strålat nästan hela tiden och hästarna har gått riktigt bra. Vi har varit på tävlingar på Sandö ryttarförening, en liten klubb på Värmdö. På lördagen var det storhästar och då var jag där med Canja. Hon gick kanonbra och i första klassen kom vi tia efter ett lite förargligt pet i omhoppningen. I andra klassen så tyckte jag att jag red lite lugnt eftersom det var ganska så halt i ridhuset, men uppenbarligen så red alla andra ännu lugnare för vi vann med ganska så stor marginal. Det är helt klart en stor fördel att ha en liten häst när man ska rida fort på trånga banor. Hon är väldigt lätt att vända och trampar lätt om även om det blir lite trånga lägen. Skälet till att vi vann var att på ett av hindren hittade vi en väg som ingen av de andra storhästarna tog eftersom den krävde att hästen var snabb och uppmärksam ( ett annat skäl till segern var att värsta konkurrenten, Sophie, ramlade av efter ett oturligt feltramp).
Idag var det ponnyernas tur och vi hade med Lambretta och Fiffi. Fiffi har ju på senaste tiden varit lite tveksam till att hoppa på tävling inomhus, men idag så gick hon nästan perfekt. Hon var ganska lugn och tittade ingenting på allt som stod i ridhuset. Hennes problem har aldrig varit själva hindren utan snarare andra saker som infångare och skyltar och annat dumt (enligt henne)som arrangörerna pryder banan med. Ett litet pet i första klassen blev det och sedan en kanonrunda i andra klassen som räckte till andraplatsen. Lambretta skötte sig också bra, det är mycket runtomkring för en femåring att vänja sig vid. I första klassen var banan inte alls byggd på ett sätt som passade för en unghäst, det var konstiga brytsvängar och korta distanser på böjt spår. Hon hoppar snällt allt man styr på men hann inte med när det var brytsväng, räcke, böjd distans på fem galoppsprång, oxer. En sådan svårighet har jag nästan aldrig stött på, inte ens i 1.30-1.40-klasser. I andra klassen var det en helt annan typ av bana, mer normal enligt mig, och då kunde vi ta oss runt i bra balans. Det var debut för henne i LB och hon gick med bara ett pet som mest var ett resultat av en liten komunikationsmiss. På de flesta hindren är hon en halvmeter över så kapacitet finns det. Nu ska hon bara lära sig att slappna av hela vägen och inte överhoppa sig på oxrarna.
Efter två ganska långa dagar är det skönt att få komma hem och sova. Lite mysigt är det också med lilla lådan med kattungar nedanför sängen och en snarkande Ida som ligger tryckt intill kattlådan redo om utifallatt en liten kattunge skulle ramla ut och på så vis tillfalla henne. Hon tillbringar fortfarande mycket tid till att stirra ner i lådan med längtande blick, hon villvillvillvillvillvill ha egna små barn...
Tack och godnatt!