Jaha, då har man varit i Sundsvall också. Jag var iofs där förra året också så det var inte första gången och kanske inte heller sista gången.
På något sätt var detta inte riktigt min helg, det började faktiskt gå utför redan i fredags när jag skulle åka. Det var nästan omöjligt att komma iväg, precis när jag var färdig att bara duscha av mopsarna och åka så nåddes jag av nyheten att två små unghästar var på vift. Bara att traska ut och släpa hem dem, en halvtimme av mitt liv åt skogen. Jaha, duscha tre motvilliga små mopsar i spolspiltan ( vi hade inget varmvatten inne då beredaren gett upp och rörmokaren inte kommit i tid) varav två direkt efter dusch körde ett litet mopsrus ut på gödselstan bara för att inte förlora all god stallukt. In i bilen med blöta mopsar och köra bara sådär två timmar efter tänkt avresetid. Vid halv tolv på natten smög vi in på hotellet, matten tog en välförtjänad varm dusch efter avsaknaden av varmvatten på hemmafronten och sedan slocknade alla fyra.
På morgonen var det lätt stress upp för att ta oss till utställningen och mopsarna såg lätt förvirrade ut över att matten muttrade något om att de aldrig kunde kissa när man vill ( Kajsa och Elsa har blåsor som elefanter ungefär och kan hålla sig hur länge som helst för att sedan behöva precis vid fel tillfälle). In i bilen och åka igen, men då hörs det skrammel, skrammel, hmm, inte bra, platt framhjul, suck ( vid det laget tänkte jag faktiskt i enstaviga meningar). Jaja, en bra kvinna reder sig själv så det var bara att börja dra fram reservhjul för att byta däck, men nehej då, det fanns naturligtvis inget fälgkors till bilen. Mannen i receptionen så mycket förvirrad ut och sprang faktiskt några varv runt hotellet för att leta efter ett fälgkors, men jag misstänker starkt att han inte visste vad det egentligen var eller hur det ser ut. Jaha, strandad i Sundsvall, det var just snyggt... Som tur var så dök två räddande änglar upp i form av Vanja och Sara som kom och hämtade en stycke strandad Johanna och tre mopsar så vi kom ändå fram till utställningen (de var ju i Sundsvall av samma skäl som jag men bodde inte på samma ställe). Lite stressad skuttade jag in till utställningen med Curt-Åke beredd på att stressa men det blev ändå ingen panik (förutom för Curt-Åke som ju glömt att morgonbajsa så han lade världens största hög precis utanför ringen två minuter innan han skulle in vilket iofs var bättre än den gången han bajsade ut en hög med en rosa bajspåse i inne i ringen, han hade råkat äta upp den dagen innan då det var en köttbulle i den, lång historia...). Det blev nu inte en särskilt lång dag på utställningen, men det mest positiva var att Curt-Åke fick excellent och kom tvåa i unghundsklass för en domare som gav både vg och g till höger och vänster. Kajsa fick också ett excellent och slutade fyra i öppenklassen som var rätt så stor.
Då dagen inte blev så lång hann vi byta däck på bilen och gå en liten promenad med alla hundarna och på kvällen åt vi trevlig middag på Vanjas och Saras hotell (middag ingick i deras rumspris och jag plankade liksom in, tyckte att jag förtjänat en gratismiddag efter allt strul)
Idag var det utställning i ridhuset i Timrå för mopsarna. Lilla Elsa debuterade i valpklass och hon skötte sig med den äran, hon struttade med högt huvud, stod nästan helt still när hon skulle och försökte slicka domaren på näsan när hon stod på bordet, en bra debut:). Curt-Åke var lite matt men skötte sig också och blev återigen tvåa i unghundsklassen, fast idag fick han ett vg. Kajsa fick excellent men blev oplacerad i öppenklassen som var lika stor idag.Jag fick väldigt fin kritik på alla mopsarna med extra plus för deras kondition vilket är lite roligt. Kajsa var dock lite ur form denna helg efter sitt löp och det är faktiskt skillnad på henne när hon är i form för då lyser hon på ett annat sätt. Hon är i grunden väldigt snygg, men ska man vinna så måste man liksom ha rätt dag och det var inga sådana dagar denna helg.
Vägen hem var lika lång som vägen dit och dessutom började det ösregna vid Uppsala och sedan var det kö genom Stockholm så det var tre trötta, kissnödiga mopsar och trött matte som landade många timmar senare hemma på gården. Som en liten extra bonus efter en något tröttsam helg sitter jag här nu och tröstar en mycket tjock Astrid som lider av graviditetsillamående och som lade en väldigt stor kräka nedanför soffan för en stund sedan, uppenbarligen ett litet straff för att matten lämnat henne helt ensam en hel helg, nu, när hon är i detta känsliga tillstånd. Man känner sig verkligen välkommen hem när man först får traska runt i ösregn och sedan får äran att ta hand om en lite sur gravid hund... Nåja, nu blir det inga äventyr den närmaste tiden då vi ska koncentrera oss på just Astrid och hennes kommande små boxerstjärnor, men ett stort äventyr väntar i slutet av november då det blir deltagande i Friends arena på sweden international horse show för inte mindre än fyra av ponnyerna och mig...
Tack och godnatt!