Ida blir bara piggare för varje dag och hon bara längtar ut hela tiden. För att hon inte ska röra såret så måste hon ha sin lilla halsring även när hon är ute på sina små korta utevistelser. Denna kliar något förskräckligt enligt henne och hon kämpar hårt för att bli av med den. Först måste hon spana så att ingen ser henne...
Sedan slänger hon sig ner och ålar och kränger...
När hon sedan lyckas så är det bara att njuta...
Efter den den sköna rullningen så gäller det att dölja sitt fusk, men hur får man på ringen igen innan någon ser en?
Det är ju inte så lång tid kvar innan Ida får återgå till sitt vanliga liv och det kommer att bli skönt både för henne och matten.
När jag skulle fodra på kvällen så hittade jag en mycket underlig mus utanför stallet( död naturligtvis). Den hade alldeles för långa bakben, korta framben och ett lite underligt huvud. Faktum är att jag har sett en liknande mus för något år sedan (också död) och jag börjar nu fundera på om vi har en egen sorts kängurumus här på Åkerby, eller vad tror ni?
Bina tyckte att musen var lika underlig som jag och utförde en noggrann undersökning innan den blev begravd på muskyrkogården (gödselstaden)...
Frågan är nu hur många mutantmössen är och om de tänker försöka ta över gården från de vanliga mössen. Vem vet, om några år kanske vi har en massa möss som skuttar runt som små minikänguruer.
Tack och godnatt!