Nu har det blivit lite mer som det brukar här på gården, organiserat kaos.
Jag hade bestämt att vi skulle ta in Canja och Kylie och deras föl eftersom det börjar bli lite tunt med bete nu. Kylies föl har ju inte velat gå in den senaste tiden och har dessutom börjat rymma ur hagen lite när det behagar. Hon följer med sin mamma ut genom grinden men när man kommer upp på stallplan så ångrar hon sig och springer tillbaks till flocken, det gör detsamma om man försöker stå i vägen och vifta hon gasar bara rakt förbi. Tanken var att om vi hade med Canja och Olle så skulle hon kanske tycka att de var tillräckligt stor del av flocken för att hon skulle villja gå med. Vi var alltså några stycken och hade en plan så att vi skulle få med henne. Det visade sig dock att hon inte alls var med på den planen utan så fort vi kom i närheten av stallet så vände hon och galopperade ut till hagen igen. Hon har dessutom utvecklat en okänslighet när det gäller el så hon går bara rakt på tråden trots elen. Man hör hur det knäpper i pälsen på henne och ändå bryr hon sig inte. Hon påminner om en viss liten ponny vid naman Cornelia som var lika okänslig när hon var liten och som vandrade fritt tills hon var ett år ungefär. Efter att ha gått fram och tillbaka ett par gånger och provat olika skrämseltaktiker så fick vi till slut hjälp av två ryttare som kom för att rida lektion för Maria. Med gemensamma krafter och strategiskt utställda ryttare fick vi äntligen in henne.
Idag var det då dags för nästa prövning då samma huligan skulle ut i hagen till Midas och flocken. Som tur var så var hon mer sugen på att hänga på mamma ut i den nya hagen så det gick bra. Sedan utbröt naturligtvis totalt kaos när alla hästarna skulle kolla in den nya lilla saken och Kylie skulle hota dem till livet och slåss lite om höbalen. Precis lagom när de lugnat sig var det dags att introducera Canja och Olle så då fick de fara runt lite till. Midas var iallafall mycket nöjd med nytillskotten, han har ju en förkärlek för alla små hästar och fölen faller under den kategorin.
På eftermiddagen verkade allt lugnt när jag var ute och lunchfodrade så då kunde jag andas ut tänkte jag, men ack så fel jag hade! Efter fodringen skulle jag köra fram en ny bal till stallet och precis när jag svänger runt hörnet möts jag av en hel flock med hästar som helt glatt var på väg mot stallet. Det var bara att stå på bromsen hoppa ur traktorn och stänga grindar och dörrar så att inte flocken skulle fara ut från gården (denna övning var inte att rekommendera för diskbråckspatienter). Deras bal hade tagit slut och då hade någon flockmedlem tagit saken i egna händer och dragit genom grinden. Det var bara att vända traktorn, köra ut balen som skulle varit till stallet och lägga den i byttan, jaga ut flocken som yrade runt på gårdsplanen och laga den trasiga grinden, pust. Det hela gick ändå ganska bra och det blev bara lite omrört i stallet och upptrampat utanför stalldörren, annars skötte de sig. Då var det bara kvar att köra fram en ny bal till stallet, men ack så fel jag hade igen! Tydligen så hade morfar varit och hämtat en bal från ett annat fält än det han brukar så den hade en liten skada i ena hörnet och var dessutom blötare än de vi har använt till stallet så jag beslutade att jag skulle ge den till unghingstarna istället så att det inte skulle bli fel till inackorderingarna. JC skulle hjälpa mig med grinden och allt verkade gå som det skulle ända tills jag kom till grindhålet där traktorn tog tvärstopp. Jag hade fastnat i ett hål med framdäcken och det fanns ingen möjlighet att ta sig loss. Det var bara att släppa balen för att lätta på lasten i fronten så att det kanske skulle gå att ta sig loss. Man kan ju dessutom trycka sig loss med hjälp av fronthydrauliken. Balen hamnade mitt i grindhålet så grinden gick inte att stänga, hydrauliken började spruta olja när jag försökte trycka ifrån och traktorn sjönk bara djupare ner i hålet. Under hela detta händelseförlopp stod dessutom unghingstarna under traktorn och åt och stackars JC stod och höll i tråden. Nu är traktorn parkerad vid grinden med gripen lutad mot balen och staketet är utdraget runt balen med tillfälliga stolpar... Till råga på allt så fanns det ju då inte hö så det räcker till ikväll och imorgon och det är ju inte ritkigt läge för mig att springa ut i hagen och slita i balen för att få in hö. Som tillfällig lösning fick då Joppe och Titti vara ute inatt eftersom de har bete i sin hage och dessutom hade jag redan hö inne till dem som jag då kan använda till de andra hästarna.
Det blev en aldeles för lång och krånglig dag för mig och imorgon får vi jobba på att få loss traktorn och laga den läckande slangen.
Tack och godnatt!