Jag har ju tidigare skrivit om att göra en höna av en fjäder, men nu tänkte jag skriva om hönor utan fjädrar. Jag var igår och hämtade hem femton små damer som ska få leva sitt liv här på Åkerby och förhoppningsvis lägga goda ägg. Dessa höns är pensionerade värphöns från ett ekologiskt hönseri och de bortskänktes mot avhämtning. Alternativet för dessa fjorton månader gamla hönor var avlivning då produktionen hade börjat gå ner och då byter man ut hela besättningen.
Det var faktiskt ganska så många som nappat på erbjudandet och när man kom dit höll de på att fånga in och packa höns i diverse lådor och kartonger som folk hade med sig. Jag hamnade sist i kön vilket var ganska bra då jag ju skulle ha ganska så många små hönor i mina stora hundburar. Man fick inte gå med in pga smittskyddsregler så man fick inte välja hönor utan de kom bara ut med dem i burarna. Jag fick nog en liten chock när mina hönor kom ut, de var ena riktiga stackare. Man är ju lite förberedd på att de ska vara lite fula i fjädrarna och smutsiga då de ju trängts på ett golv med 1500 andra hönor, men två av dem var helt plockade och blödde dessutom lite här och var. Det var lite otäckt att åka hem med dem då jag var rädd att de skulle dö där i bilen eftersom de bara var helt apatiska och de andra hönorna satt ovanpå dem, men de överlevde hela resan.
Vi hade ju fixat hönshuset enligt konstens alla regler och hönorna verkade finna sig tillrätta väldigt fort när vi väl kunde släppa ut dem. Nu vågade jag inte släppa ut de eländigaste eftersom de säkert skulle frysa ihjäl ute i mitt hönshus utan sina fjädrar. Agda och Asta har därför fått eget boende i sadelkammaren med element precis utanför och där får de nog bo tills de blir lite mindre eländiga. Vad jag inte förstår är hur de överhuvudtaget kan vara vid liv då de är totalt plockade...
De andra hönorna har mycket bättre med fjädrar, men de har inte tillnärmelsevis så fin fjäderdräkt som de skulle kunna ha...
Så här ska de se ut...
Jag skulle vilja påstå att mina damer har lite att ta igen.
Nu kan man ju tänka att eftersom de är ekologiska värphöns så borde de haft det mycket bättre än andra värphöns, de ekologiska producenterna har ju lite högre krav på sig. Nu är det ändå så att om du packar ihop 1500 hönor på samma golv och har 6 hönor per kvadratmeter så mår inte alla hönor bra. Det är en fullständig omöjlighet att ta hand om dem på individnivå och om det är lite stress bland hönsen så börjar de direkt plocka varandra. En duktig producent försöker se till att hönsen är lugna och då är det inte huruvida de är ekoloigiska eller inte som är avgörande för deras välbefinnande utan hur de sköts. Det är nog många som köper ekologiska ägg och som då ser framför sig hur glada små höns springer runt i en ströbädd och får gå ut och picka i det gröna. Nu är det inte hela sanningen, visst finns det krav på utevistelse och sittpinnar men om man precis uppfyller minimikraven på detta men i övrigt inte sköter hönsen på ett vettigt sätt så ser hönsen efter ett års slit ut som mina. Detta är en svår balansgång, naturligtvis ska man försöka köpa ekoloigska och helst kravmärkta ägg för då skickar man ändå en signal om att man faktiskt bryr sig, men sedan måste man ändå vara medveten om att hönorna drivs alldeles för hårt och lever ett ganska så eländigt liv. Första steget måste vara att totalt bojkotta all produktion där hönsen har det sämre än de kravmärkta hönorna. Skälet till att jag skaffat mina små höns är faktiskt just att jag inte längre vill stötta en industri som är så hemsk. Det är viktigt att vara medveten om hur det man äter är producerat och sedan får ens eget samvete avgöra vad man stoppar i munnen.
Det ideala för en höna är att ingå i en grupp bestående av ca 12 höns och en tupp, då kan de binda sociala band och ha lite ordning på livet. Ska man alltså uppnå något som liknar välfärd för värphönsen måste man tänka mycket mer småskaligt. Egentligen vore det ideala att man gick tillbaka mot den tiden då det fanns många små gårdar med höns som sålde sina ägg till närområdet, men nu har vi så otroligt krångliga regler kring detta med hygien och tillstånd att producera för försäljning att det nästan blir omöjligt att vara riktigt småskalig. Jag får idag inte sälja de ägg som mina femton små damer kommer att lägga eftersom jag inte är kontrollerad om jag uppfyller kraven vad gäller hygien och annat. Nu kommer ju mina ägg antagligen inte innehålla några konstiga smittämnen då hönsen kommer att hållas i en väldigt liten grupp, isolerad från omvärlden, men hygienkraven är anpassade efter storskalighet där smittryck och föroreningar är mycket vanligare.
Mina små hönor ska nu förhoppningsvis få ett lite bättre liv framöver och faktiskt så hade de värpt hela nio ägg idag så jag har nu avnjutit min första lunch på egenproducerade ägg.
Tack för idag!