Det är väl konstigt att man aldrig är nöjd med vädret. Det är trevligt att det kommer snö eftersom allt blir vitt och fint men det tar nästan kål på mina stackars ben att pulsa omkring i den. Igår fick vi dessutom inte hjälp med snöröjning så det fanns ingenstans på gården som var snöfri och allt arbete blev som riktig motståndsträning.
Efter att ha släpat mig runt i snön hela dagen så var jag alltså rätt så trött när det var dags för insläpp. Som vanligt när man är trött så hände det som inte får och alla hästarna sprang igenom tråden och blandade sig i en jätteflock som yrade runt. Som tur var så hann jag få in inackorderingarna innan de blev inblandade i den allmäna paniken så det var egentligen bara mina två hagar som blandades. Det som utlöste paniken var att jag hade släppt ut lilla Pärlan med Canja och hennes lilla flock på dagen eftersom hon var hemsk olycklig och missnöjd med att stå själv. På dagen gick allt bra men på kvällen så missade hon var tråden gick och hamnade inne hos Midas och den stora unghästflocken. Dessa blev då så uppskrämda av den vite lilla saken som kom springandes i mörkret att de i panik sprang igenom tråden. De sprang sedan igenom två trådar och tre grindar innan jag fick in dem.
Det blev ingen lätt uppgift att få in dem och sortera alla så att de hamnade rätt. När alla mina var inne så saknades bara en, lilla Pärlan. Ojojoj, hur hittar man en liten vit ponny ute i snön i mörkret. Jag såg framför mig att hon säkert hade flytt all världens väg i den allmäna kalabaliken och att jag skulle få leta någonstans långt bort i skogen. Det var bara att samla ihop sig och börja pulsa runt i snön och leta. Var tror ni att jag hittade henne då? Jo lugnt ätandes i höbalen i Midas hage. Hon var inte det minsta upprörd och till skillnad från mina stackars hästar så hade hon varken hög puls eller svettades. Antagligen så hade hon parkerat i balen redan från början och bara tittat på medans mina hästar skenade runt, typiskt hungriga små welshar.
Idag fick jag alltså starta dagen med att laga alla trasiga staket, ingen rolig uppgift i fem minusgrader och snö. Trådarna var spridda över ett stort område och en stolpe hade gått av men det gick iallafall att få ihop staketet igen. Pärlan blev, av naturliga skäl, förvisad till ensamheten i lilla hagen igen för att undvika fler problem och allt var frid och fröjd i hagarna igen.
Tack och godnatt!