Nu har vi fått sådana där bonuskatter igen. Katten som fick ungar i granhäcken förra sommaren är tillbaks med en ny kull på fyra små ungar. Hon har antagligen fått dem ute i någon buske och nu bestämt sig för att de är så stora att de behöver extra mat för nu har de flyttat in på logen, nära min sadelkammare där kattmaten finns. De är troligtvis ungefär fyra veckor gamla och jättesöta, men helt vilda.
Den stackars kattmamman är alldeles utmärglad och har nog haft en hård vinter då hon har levt som en vildkatt ute i buskarna någonstans. Hon tillhör ju egentligen våra grannar men har flyttat därifrån eftersom hon inte trivts (inte så konstigt då de inte tar hand om kattstackarna). Fördelen i år är att hon faktiskt vet att vi är snälla och matar henne så hon har kommit fram med ungarna lite tidigare än förra året. Vi har nu en vettig chans att tämja dem så att de kan få riktiga hem så småningom. Förra årets kull fick vi tyvärr lov att avliva då de var alldeles för vilda och vi inte kunde riskera att det blev en massinvasion av vildkatter som bara förökar sig okontrollerat. Katter är ju lite som råttor på det sättet, de är väldigt livskraftiga och blir lätt väldigt många om man inte har stenkoll på dem.
Min plan är nu att vi ska mata dem ett par dagar för att sedan försöka fånga dem och stänga in dem så att de kan tämjas ordentligt. Mamman är väldigt social och trevlig och dessutom väldigt vacker så med henne är det inga problem. Hon kommer som ett skott så fort hon hör ljudet av en kattmatsburk eftersom hon är så fasligt hungrig, den lilla stackaren, så förhoppningsvis får vi tag på de små ganska så fort. För att förhindra fler olyckor så får jag antagligen åka och kastrera mamman sedan, trots att hon inte är min. Problemet är ju att om jag går till hennes ägare så kommer de bara tycka att man kan avliva (skjuta) henne och ungarna och det vore synd eftersom det är en så trevlig katt.
Jag är inte jätteblödig när det gäller avlivning och sådant men tycker att det är väldigt synd att ta bort friska trevliga djur bara för att man inte orkar ta ansvar. Det är visserligen bättre att avliva djuret än att inte ta hand om det alls men om man skaffar ett djur så ska man från början vara så ansvarsfull att detta inte händer. Ett mellanläge när det gäller detta med blödighet är egentligen att föredra, man ska inte hålla fast vid ett sjukt djur så att det lider i onödan men man ska inte heller avliva friska djur om de kan få ett bra liv någon annanstans. Det var inte roligt att bahöva ta bort kattungarna som hon fick förra året men vi hade inget val, det hade orsakat mer lidande för djuren om de hade fått leva och bli för många.
Dessa eländes katthistorier verkar aldrig ta slut, men så länge det finns idioter som tror att man kan ha katter hursomhelst så kommer det att flytta hit nya katteländen. Den enda fördelen är att vi aldrig får brist på råttjägare.
Tack och godnatt!