Så har årets mörkaste dag klarats av, snart är det nytt år och ljusare tider igen. Nu när ljuset så att säga lyser med sin frånvaro är det bara att hitta på saker som gör allt lite roligare, förra året drog ju Elsa och jag till Florida och i år tog jag själv en liten tur till London (Elsa är mycket sur över att hon blev lämnad hemma).
London strax före jul var mysigt och Olympia horse show ännu mysigare. Jag behöver egentligen inte fira mer jul i år då jag fått en lätt överdos efter först en vecka på Friends arena med julavslutningar i överflöd och sedan två dagar på Olympia med julsånger och jultema.
Mitt hotell var också väldigt julpyntat med blinkande ljus lite överallt. Annars var det rätt så likt alla andra billiga hotell i England, golvet lutade, trapporna vinglade hit och dit och rummet var minilitet. Jag gick naturligtvis vilse hela tiden då de har tusen dörrar som alla öppnas lite åt olika håll. Intressant nog så öppnas alla dörrar till små utrymmen inåt så om man tex skulle gå in i det minililla badrummet fick man klämma in sig mellan duschen och toaletten för att kunna stänga dörren efter sig. Nu är ju jag ingen jättestor människa men jag kan tänka mig att en något större människa skulle kunna få problem med den logistiken. Samma sak gällde branddörren utanför rummet som öppnades inåt i ett litet utrymme så att man fick öppna sin dörr till rummet, kliva ut öppna branddörren och ta ett steg in i sitt rum för att få upp den helt, stänga dörren till rummet medan man höll upp branddörren för att kunna ta sig ut. Intressant system. Jag älskar engelska hotell då det känns precis som att vara med i ett avsnitt av fawlty towers, supermysigt helt enkelt:)
Typisk trappa som gör att man känner sig lätt berusad då trappstegen lutar och så kan man inte hålla i ledstången då den är ordentligt julpyntad:)
Olympia var en fantastisk upplevelse, de har verkligen lyckats med sin show som var blandad mellan toppsport och riktigt bra showinslag. Mest imponerande var deras effektivitet, varje byggnation tog ungefär en låt och publiken sjöng med i de flesta, på tre timmar hann man inte gå ut och hämta kaffe för då missade man ett helt inslag. Lite miljöskadad är jag helt klart efter att ha varit med bakom kulisserna på friends i fyra år:) Bäst var ändå att få se John Whitaker vinna en klass på hemmaplan. För alla som inte följt hoppning på världsnivå, han är en legend. 62 år gammal går han in på en bockande häst och rider så fort att ingen var i närheten av att slå honom. Det är nog det här som är svårt att förklara för alla sportjournalister, fenomenet att vara världens bästa ryttare i 40 år, att kunna prestera under en så lång tid, det är ridningens speciella tjusning.
Förutom att hänga på Olympia och på fawlty towers så hanns det med ett besök i Londons teaterdistrikt. Superbra show bjöds det på, det var första besöket på varieté för mig. Det här var inte vilken varieté som helst utan en av de bästa som går att hitta (jag hade ju expertguide med mig och då blir det alltid bra:)). Det var en blandning av akrobatik och lätt ekivoka inslag där jag är glad över att vi inte satt på första raden då vissa blev uppdragna och indragna. Fyra stackars pensionärer hade helt ovetande satt sig vid ett av borden som stod på scenen och de blev naturligtvis indragna i showen, resultatet var väldigt roligt.
Aldwych Theatre...
På det stora hela blev det en mycket trevlig liten semesterresa som jag lätt kan tänka mig att göra om nästa år.
Tack och godnatt!