Idag har jag dammsugit i mitt kök för första gången på väldigt länge (ca tre månader). Det har inte gått att dammsuga eftersom övervåningen har varit full av diverse små ungar och dessa får ju skrämselhicka när man drar igång en dånande stor maskin i deras sovrum. Nu bestämde jag iallafall att det var dags att vänja dem vid dammsugaren då jag har tröttnat på att krypa omkring med sopborste och skyffel (under soffan och köksbordet blir det en hel del krypning). Det är ju inte heller det enklaste i världen att sopa då man ständigt har entingen en boxer eller en till två katter sittandes på sopborsten. Det blev väldigt tomt på både katter och boxrar när dammsugaren gick igång och äntligen fick jag upp all jord och annat som katterna har spritt på köksgolvet. när köket sedan var färdigt så var det bara att skramla med matburkarna och hoppas på att alla skulle dyka upp igen. Astrid och några av kattungarna återfanns snabbt men ett par av kattungarna hade valt att gömma sig uppe på garderoben och satt nu där och pep då de inte kom ner själva. Jag tror inte att äventyret med dammsugaren har förstört dem för livet men lite otäckt var det.
Astrid och kattungarna kommer ganska så bra överens även om Astrid ibland blir lite våldsam med dem. Jag får ganska ofta gå in och säga till Astrid att även om kattungarna är jätteskojiga så håller de inte om man börjar dra dem i olika utstickande extremiteter (typ ben, öron, svans). Jag måste säga att kattungarna tål väldigt mycket trakasserier från Astrids sida, de verkar inte bli rädda för henne trots hårdhänt behandling. Hon kan dock också vara snäll mot dem och acceptera en del saker som skulle anses som grava övertramp av etikettsreglerna av en så bestämd hund som Bina. Hon får helt enkelt lära sig att om man är stor måste man vara snäll och dela med sig av livsutrymmet (och ibland även maten tydligen)....
Astrid är ju annars en glad och orädd hund och hon älskar verkligen sitt stalliv. Hon och Ida njuter fortfarande av solen på sitt favoritställe i höbalen...
När man klipper hästarna så blir det ju en väldig massa hår över och jag kan ibland tycka att det är lite synd att slänga allt detta hår på gödselstaden. Astrid har nu uppfunnit ett nytt användningsområde för det överblivna håret, om man är en lite frusen boxer så kan man ju alltid passa på och sova lite i en fint isolerande hårhög...
Bäst är det nog ändå att sova i mattens säng som hon gör nu på kvällen, där slipper man dammhosta pga småhår och så kommer det inga sopborstar som ska flytta runt det valda sovunderlaget...
Tack och godnatt!