Ja herregud, nu har man sett nästan allt!
Ikväll när jag var ute och hämtade havre på logen så hörde jag något som skramlade runt nere bland veden. Först trodde jag att det kanske var en katt eller något men det lät lite för stort efter ett tag. När jag gick för att titta så ser jag något grått och raggigt med ett tryne i framändan som springer förbi nere vid väggen. Första tanken var att det såg ju ut som en gris, men det vore ju löjligt om det var en sådan som sprang runt på logen. Våra grannar har ju en lite udda hund med korta ben så det kunde ju ha varit den som hade rymt som vanligt (det var bara trynet som inte stämde). Det var ju lite mörkt och det raggiga sprang väldigt fort så oddsen för att jag sett rätt var ju inte jättehöga, men jag gick iallafall ner för att undersöka spåren lite närmre. Döm om min förvåning då det faktiskt var grisspår som ledde ut och in i hålet i väggen där djuret försvunnit. Väldigt konfunderad var jag tvungen att gå in och berätta för morföräldrarna om mitt fynd. Mormor berättar då att för två dagar sedan så har hon också sett ett underligt djur som sprang väldigt fort ute på logen. Hon trodde dock att det var en av inackorderingarnas hund eftersom det var något lite kortbent och hukande som fick bråttom när det såg henne ( Ginos ägares hundar är lite lågställda och de brukar huka och springa iväg när de blir påkomna i kattmaten på logen). Tredje beviset för att jag inte hallucinerade ikväll fick jag när jag ringde Märta, hon har nämligen sett grisspåren vid grinden och funderat lite över de underliga spåren. Vi har alltså ett vildsvin som har flyttat in på logen och som snyltar på hösilage och havre( jag trodde en sekund att jag hade tomtar på loftet men det var ju faktiskt snarare en gris på logen).
Vår gård verkar vara en magnet för alla djur, vi har ju ett otal katter och ca tio-tolv harar som har flyttat hit för att klara vintern och nu har vi alltså fått en alldeles egen liten gris. Nu kan vi inte behålla den lilla grisen då det är en överhängande risk för att det blir många små grisar i längden. Den får nog möta samma öde som duvorna i ridhuset gjorde i höstas (vissa djur gör sig bäst i stekt form). Problemet med vildsvin är att de kan skada både människor och kanske ffa hundar om de blir trängda och det är ju inte jättemycket utrymme att fly på om man möts på logen vid havretunnan. Dessutom så tror jag inte att mina inackorderingar uppskattar att riskera att möta ett livs levande vidlsvin varje gång de ska hämta havre. Förhoppningen är nu att grisen inte är alltför svår att hitta och skjuta och så är problemet löst.
Det är ju så med det lugna livet på landet, man stressar visserligen inte men det händer saker hela tiden. Huruvida man då kan kalla det lugnt eller inte kan man ju då fråga sig. Jag har alltid fullt upp och det är nästan hopplöst att försöka planera saker eftersom det alltid händer oväntade saker som förstör planen. Det är nog ändå inte lika stressigt som att ha helt schemalagda dagar som alltid går enligt planen. I mitt liv så är den bästa strategin att bara ge upp och följa med strömmen, det går inte att kämpa emot när djuren (eller vädret ) inte följer planen. Det är det som är tjusningen med att jobba med levande varelser, de är alla individer som överraskar en dagligen.
Tack och godnatt!