Tre liter Loka Crush, en rulle med pringles och trettio liter diesel, det är vad som går åt per dag för att skörda hö i denna värme. Jag sitter och skakar runt i min blåa traktor på en massa eländiga trädor och skrapar ihop det som går, kanske är det eländigt med bondemått mätt, men med tanke på läget så går det ändå rätt så bra. Jag gillar ju värme och det är tur det då temperaturen i traktorn hamnar runt fyrtio grader när solen ligger på och motorn går. Tricket är att sitta och knapra chips och dricka sockerhaltiga drycker, det blir som vätskeersättning fast lite roligare. Det är ju tur att jag nu är skapt för att bo i en bastu, det hade ju varit trist att behöva sitta i skuggan och pusta nu när det är optimalt torkläge för att göra hö. Hur många timmar om dagen som spenderas i traktorn är inte värt att berätta då det säkert bryter mot diverse arbetslivslagar. Bönder har ju alltid fått arbeta efter de yttre förutsättningarna och ingen klocka ringer ut vid fem...
För att spä på det allmänna krånglet litegrann så valde min vattenpump att ge upp i torsdags. En ny pump snabbinstallerades men tyvärr så är det något fel som gör att den inte stänger av som den ska så nu får jag helt enkelt dra ur kontakten hela tiden. Alla djur måste ju ha vatten morgon och kväll så det blir lite pyssel med att sätta på och stänga av pump samt köra vatten åt alla håll.
På allt detta så har jag en höglöpande Astrid på halsen också. En Astrid som är inställd på att föröka sig är inte lätt att hantera, vid första bästa tillfälle så drar hon som en avlöning för att jaga rätt på lämplig partner. Imorse tog hon en snabb språngmarsch över till Calle som bor hos min moster nu. Femhundra meter i full kareta på asfalt i trettio graders värme är ingen match för en kärlekskrank boxertant. Det är däremot lite halvjobbigt för en lika kärlekskrank svart mops, Curt-Åke gjorde sitt bästa för att spurta efter men kom ganska snabbt hemkravlande med tungan en halvmeter utanför munnen. Mina hundar är ganska så värmetåliga men där gick nog gränsen för vad Curt tyckte sig klara. Astrid är nu noggrant inlåst och kommer inte släppas ut förrän hon slagit alla valpplaner ur hågen. Det blir ensamma snörturer med matten som inte alls har tid för sådana dumheter just nu. Astrid har alltid haft en egen agenda och nu funderar jag allvarligt på att kastrera henne då hon först är arg som ett bi i tre veckor och sedan jagar efter hanhundar i tio dagar för att efter det ägna nio veckor åt att gräva lya på olämpliga ställen. Detta beteende uprepar sig med exakt sex månaders mellanrum och tär en hel del på vår relation och på det allmänna tillståndet i flocken. En ålderdom i ett något jämnare tillstånd vore nog skönt för hela husfridens skull. Mellan alla dessa dumheter är Astrid en otroligt lugn och fin dam som är ovanligt klok och balanserad.
Vem vill inte ha en hund med denna fina blick med sig dygnet runt...
Livet på landet är alltså definitivt inte lugnt just nu:)
Tack och godnatt!