Ibland kan man inte annat än förvåna sig över vad man väljer att visa upp på tv och hur man vinklar verkligheten. I de nya programmen om djurskyddsinspektörer som just nu går på tv 4 visar man vackra bilder från ett grönt skåne där glada inspektörer sjunger i sina bilar och åker runt och tittar på hästar, hundvalpar och lamm. I ett väldigt tillrättalagt inslag besöker man en gammal man som har lite för många hundar för sitt eget bästa och med samma positiva attityd förklara man att nu tar vi hand om dina hundar så får de nya hem. Allt detta låter ju trevligt men vad som händer sedan får man inte se. Hundarna hamnar inte på något vanligt pensionat utan hos djurambulansen som behåller dem ganska så länge och för all denna tid får den gamle mannen betala. Räkningen hamnar på över hundratusen kronor.
Problemet i detta är att alla myndigheter ska följa något som kallas proportionalitetsprincipen, den kan man läsa om i Jordbruksverkets handledning för djurskyddsmyndigheten:
Jordbruksverket 2009-04-07 16(32)
"När kontrollmyndigheten överväger att vidta åtgärder mot en djurhållare är det viktigt att beakta proportionalitetsprincipen. Principen innebär att nackdelarna som beslutet medför för den enskilde inte får vara större än nyttan för det allmänna. Myndigheten får inte heller använda sig av hårdare metoder än som behövs för att uppnå det önskade resultatet."
Frågan man måste ställa sig är: fanns det ingen bättre lösning?
En mer anpassad metod hade ju varit att ge ett föreläggande där man sade till honom att han måste minska antalet hundar och sedan ge honom rimligt med tid att klara av detta. Det hade inte kostat något och om man tittade på bilderna så var ju inte hundarna särskilt magra eller eländiga så någon direkt risk för att de skulle lida under den tiden torde inte ha förelegat. För att avgöra om ett djur är vanvårdat krävs expertutlåtande om djurets tillstånd, detta kan bara göras av veterinär. Djurskyddsinspektörerna är INTE veterinärer! Ett direkt omhändertagande bör inte göras om inte djurägaren bryter mot djurskyddslagen och gör sig skyldig till ett brott. Brottsmål skall alltid handläggas av polismyndigheten och avgöras i tingsrätt.
Jag kan fortsätta rabbla upp mängder med fel som begått i detta ärende men det viktigaste är att man måste se den mänskliga tragedin i det hela. En gammal man drabbas av myndighetsutövande som utförs på ett regelvidrigt sätt och som får horribla konsekvenser för en enskild. Han blir inte bara av med sina hundar som han älskade utan han får dessutom en saftig faktura som lätt kan ruinera vem som helst. Vad var nyttan för det allmänna med detta?
Det är enkelt att sitta hemma i soffan och tycka synd om hundarna och heja på djurskyddsinspektörerna som verkar vara trevliga och glada människor, jag betvivlar inte för en minut att de inte har de bästa intentioner och utför sitt arbete efter bästa förmåga. De har ett otroligt viktigt jobb och vi ska vara stolta över att vi har världens bästa djurskydd, men vi har samtidigt ett problem som inte går att blunda för. Djurägare är rättslösa då det inte finns vettig överklagansinstans. Djurägare blir dubbelbestraffade då man först kan bli av med egendom och få djurförbud och sedan får man betala för detta. Enligt svensk lagstiftning är dubbel bestraffning inte tillåtet.
Vem ska lösa detta problem och hur ska det lösas?
Det måste ändå ligga på våra politiker att se till att lagstiftning följs och fungerar. Ingen myndighetsperson får ha sådan makt att den kan förstöra en människas liv bara genom att tycka att personen i fråga inte sköter sig. Brott mot lagen måste bevisas innan de får påföljder och man är oskyldig tills motsatsen bevisats.
Tack och godnatt!