Nu har det varit väldigt intensivt ett par dagar. I förra veckan hade jag en lätt förkylning och gick lite på halvfart, men den här helgen har det knappt funnits tid att andas.
Igår var jag på ett mycketv trevligt welshmöte där vi fick lära oss av Richard Miller, som är en engelsk exteriördomare/ proffshandler/ uppfödare, hur vi ska trimma våra welshar innan utställning. Han visade också otroligt intressanta bilder på hur welsharna har utvecklats de senaste hundra åren. Man kan bara konstatera att i England är det en konstform att trimma och visa ponnyer. Jag brukar tycka att jag är rätt så bra på att frisera och putsa på ponnyerna innan utställning men engelsmännen håller på i månader med att få alla hårstrån på rätt plats. Det är huvor på ponnyerna som trycker ner manen och täcken på sommaren för att undvika att pälsen bleks av solen och tusen andra saker som jag inte ens har haft en tanke på. Nu är det lite skillnad när man visar för svenska domare, de är vana vid att hästarna är lite olika putsade och har varierande manlängder, men i England så rynkar man på näsan åt minsta misstanke om att man har slarvat. Favoriten var ändå den ganska våldsamma massage som han förevisade som skulle utföras på alla delar av ponnyn som inte var tillräckligt utvecklade, man tog en hopprullad handduk och dunkade minst femtio gånger med ganska stor kraft på den muskeln varje dag. Inte nog med att ponnyn då skulle få större muskler den som utförde massagen borde få ännu större muskler.
Idag var det då dags för lite praktik, Lucy och Magic skulle nämligen på utställning i Nyköping. Jag konstaterade rätt så snabbt att det var ingen idé att påbörja något massageprojekt och huvorna var det också för sent för. De två ponnyerna har varsin lite ostyrig man och dessutom en lång fin vinterpäls. Eftersom gårdagen blev lite sen så var planen ett snabbt bad på morgonen och massor av pälsglans och lite olja. Nu gick första delen av planen bra ponnyerna badades, pälsglansen sprayades och oljan applicerades, andra delen gick mindre bra då det visade sig att när vi kom fram fick vi lov att skutta ur transporten och springa till ridhuset då det var vår tur direkt. Det hade varit förskräckligt många strykningar och istället för att hinna ta ut ponnyerna och putsa dem och skritta fram i lugn och ro var det bara att gå in med dem i princip i det tillstånd som de befann sig i. Ingen av dem hade hunnit torka till hundra procent och i det fuktiga vädret gjorde dettta att de hade stora lockar i hela pälsen, väldigt pinsamt om man nu ska försöka att vara proffsig. Det var bara att visa dem så gott det gick. Lucy gick ju först och hon behöver egentligen värma upp en del för att trava riktigt bra och det märktes på poängen. Hon fick 39 poäng vilket iofs är bra men man hoppas ju alltid på bättre. Magic däremot är ju en studsig liten sak oavsett uppvärmning och han fick så bra poäng att han gick vidare till BIR-ringen. Där sattes han som etta framför två andra riktigt fina welshar som båda fick 41 poäng. Sedan blev det den vanliga väntan på BIS-ringen (det har ju blivit något av en vana att jag får vänta på BIS-ringen eftersom Salstaponnyerna har en viss vana att alltid hamna där). I BIS-ringen blev det sedvanlig spänning, en efter en skickades hästarna ut, och Magic fick gå kvar ända tills det bara var tre kvar. Han fick ge sig för ett fint connemarsto från Holmtebo som blev reserv och en liten shetlandsponny som blev BIS. Det fantastiska var att han fick hela 41 poäng 98888 var raden och fina kommentarer. Magic har ju tagit ganska lång tid på sig att utveckla sin hingstkaraktär och först nu som nioåring har han växt ut helt. Han är nu ganska komplett som hingst, han har visat att han kan prestera på tävlingsbanan, små barn kan rida och hantera honom eftersom han har ett fantastiskt temperament och nu har vi också fått kvitto på att han har en fin exteriör. Jag hoppas att fler stoägare får upp ögonen för honom så småningom.
Tack och godnatt!