Efter all dramatik med ambulanser och dylikt så har en helt händelselös vecka flutit förbi. Det enda spännande som hänt är mitt besök hos ortopeden. Han gjorde en vanlig undersökning och konstaterade att det faktiskt är så att jag har kraftiga symptom på ett akut diskbråck. Till skillnad från tidigare läkarbesök blev jag tagen mer på allvar och när jag berättade om mitt akutbesök blev han lite förskräckt att de hade vågat skicka hem mig efter alla mediciner jag fått. Nu har jag fått remiss till röntgen inom en vecka. Enligt denna ortoped så finns det risk för att jag behöver opereras eftersom jag har lite för mycket problem. Man försöker att undvika operation så länge som möjligt men om patienten har för stort diskbråck så går det liksom inte att träna bort. Jag har ju trott på alla läkare som sagt att det nog inte var aktuellt med operation men nu blir man ju lite fundersam då en expert säger tvärtom. Är det inte lite underligt att man ska behöva gå den privata vägen för att få saker utredda? På vårdcentralen har inte läkaren velat skriva någon remiss till röntgen då han har tyckt att det är en onödig kostnad eftersom jag redan gjort en i mars. Det är ju ändå så att det hänt rätt så mycket sedan den röntgen gjordes och om man inte kan gå utan att benen viker sig så kanske det kan vara skönt att se vad som hänt. Jag har alltid haft en positiv syn på svensk sjukvård men nu har min syn ändrats då jag har upplevt att man måste kämpa för att få vård. Problemet är att om man nu är sjuk så orkar man inte kämpa utan man vill bara att någon ska ta hand om en. Ryggpatienter har dessutom en väldigt låg status eftersom det tydligen är väldigt vanligt att folk fuskar med just den diagnosen. Ingen kan bevisa hur ont någon annan har och därför kan man fejka ryggont. Nu tror jag inte att alla fuskar, men det har väl hänt att vissa människor har gjort det och åkt fast och därför har läkarna en negativ inställning. Faktum är att i våras när jag var på vårdcentralen så sa läkaren till mig att de hade fått direktiv att inte sjukskriva för ryggont om det inte fanns bevis för varför patienten hade ont. Om man då ska vänta på vårdcentralens remisser för utredning så skulle jag alltså arbeta i 8 månader med ryggont eftersom det är så lång tid det tar innan ortopeden i Södertälje har tid...
Nu har jag iallafall fått gnälla av mig lite och det är bara att vänta på röntgen och vidare utredning.
Tack och godnatt!