Efter att ha låtit dagboken vara lite halvdöd ett tag så tänkte jag nu ta tag lite i den biten och börja dokumentera livet på landet lite oftare igen.
Astrid har ju varit på date med en superfin hane och det ska bli mycket spännande att se vad detta kan ge. Astrid gjorde ju ett fantastiskt mentaltest förra hösten och då började jag fundera hur jag nu skulle kunna gå vidare och förvalta hennes fina bruksegenskaper i aveln. När man väljer hane är det ett ganska så långt detektivjobb som ligger bakom, jag var inne och tittade på flera hanar och efter att ha tittat på egna egenskaper, kullsyskon, föräldrar och uppfödarens tidigare meriter så föll valet på Engelaiz Undercover.
Jag vet ju vilken fin tik jag har, men det visste ju inte hanhundsägaren så efter att jag kommit med en förfrågan gjordes samma undersökning från deras håll på Astrid och som tur var så fick hon tummen upp:) Det är ju så noggrann avel ska gå till, som hanhundsägare, eller hingsthållare också för den delen, ska man inte para till varje pris utan varje parning ska vara mycket genomtänkt, börjar man tänka för mycket ekonomiskt brukar det så småningom gå åt pipsvängen. Man tjänar på att inte släppa på vissa principer då valparna som föds ska hålla högsta kvalitet och bli någons bästa vän och kanske träningskompis under många år. Jag har dock upplevt att som nybörjare i hundvärlden så var det inte helt lätt att hitta rätt kontakter, men om man jobbar på och visar upp sina fina hundar så kommer man till slut in även där. Nu är jag ju ingen direkt nybörjare vad gäller uppfödning i allmänhet efter alla år i hästavelsvärlden så lite förberedd var jag ju på hur det går till inom avelsföreningar av olika slag. Det roliga med både hundar och hästar är att det är ett intresse som förenar, man träffar folk som man annars aldrig ens skulle vetat om att de fanns och får ett mycket rikare liv.
Nu har jag iallafall haft tur och träffat trevliga hanhundsägare och en extremt trevlig hanhund som lätt hade kunnat få flytta in hos mina boxerdamer. Undercover, eller Tarraz som han kallas, kom på hembesök och alla mina hundar tyckte att han var en trevlig prick (utom Curt-Åke som genast anade ugglor i mossen). Tarraz trodde nog att han kommit till boxerhimlen då Ida och mopsflickorna med glädje guidade honom runt sina stora domäner där det ju finns hur mycket dofter som helst och massor av spännande djur att undersöka. För mig var det extra roligt att se hur väl han matchade mitt lilla boxerkompani, han gled liksom bara in i rollen som följeslagare till Ida som om han aldrig gjort annat.
Det sa mig rätt så mycket om hans personlighet att få se honom umgås med småmopsarna och tant Ida och jag tror verkligen att han kommer att matcha Astrid perfekt då han är lika lugn som hon. Båda två är ju helt fria från alla rädslor och har massor av arbetskapacitet så vi tror att det kommer att bli riktiga arbetsmaskiner av deras små ättlingar. Tarraz har ju på ganska kort tid tagit sig hela vägen upp till elitklass i rapport, dessutom med en matte som inte tävlat med hund innan, och är faktiskt den första boxern på 16 år som klarat detta. Han har också gjort ett riktigt bra mentaltest med 526 poäng och när man tittar på hans test och på Astrids test så är de väldigt lika varandra. Astrid fick ju 536 poäng, helt utan förberedelser, så hennes test säger väldigt mycket om hennes råa talang. Vissa kan säkert tycka att jag slösar bort hennes talang då hon bara skrotar runt på gården, men jag ser det som en bonus att jag har en begåvad hund och hennes talang är ju inte bortslösad då hon för vidare den till sina valpar.
Om ca 4½ vecka får vi se hur många små boxerhuliganer som ser dagens ljus. Vi ultraljudade henne i fredags och såg iallafall flera fosterblåsor och hon har nu börjat svälla upp oroväckande fort så min gissning är att det är ett ganska så stort kompani på gång därinne:)
Tack och godnatt!