Nu har stona fått flytta in i sina boxar idag. Det blev inte fullt så rörigt som jag hade fruktat, men däremot så hade jag gjort ett litet räknefel. Jag var helt säker på att det var tolv ston som skulle komma intravande i stallet, men det var visst bara elva. Efter mycket räknande och funderande så kom jag till sist på att jag hade räknat Kylie två gånger när vi planerade intagningen på lunchen. Vicky hade ganska roligt åt min förvirring där jag gick runt och räknade hästarna i boxarna och undrade vem som saknades. Detta är ett ganska hemskt misstag att göra och bevisar bara att man ska inte ha för många hästar...
Varje höst så står jag ju där och funderar på hur sjutton jag ska få plats med alla hästarna som går där ute i hagarna, men på något sätt så löser det sig alltid. I år så har jag planerat att Midas ska gå på lösdrift eftersom han trivs bäst utomhus och så får han ha två eller tre små ungston som sällskap. På detta vis blir det tom möjligt att ta emot någon enstaka inridningshäst, och det vet jag att vissa kommer att uppskatta då några hästar står på kö till denna service. Det känns också bra att ha fått in vissa unghästar som behöver vistas i civilisationen ett tag, de är ju ute och leker vildhästar mer än halva året och glömmer fort bort att man kan gå i grimma och bli spolad på benen ibland.
Imorgon ska vi försöka ta hand om Nirvana som har varit halt sedan förra veckan. Det har varit en lite mystisk hälta och veterinär Andreas trodde när han tittade på henne i förra veckan att det var en muskelskada men nu har hon blivit mycket sämre så nu tror vi att det kan vara en hovböld. Om inte Andreas hittar någon hovböld imorgon så måste vi åka och röntga för då kan det vara en fraktur för det är det enda som stämmer in på hennes symptom. Hon kunde gå litegrann på benet då vi upptäckte hältan och så blev hon lite bättre efter två dagars boxvila, men sedan blev hon akut sämre i början på veckan och nu står hon inte alls på benet. Det enda positiva med det hela är att hennes grimskaftsfobi har blivit botad. Hon lyckades nämligen slita sig när vi skulle leda henne i våras och fick panik när grimskaftet slog mot benen på henne. Efter det har vi inte lyckats få på henne varken grimma eller grimskaft och när hon skulle verkas i somras fick hon vallas hem tillsammans med sin syster No Doubt och sedan verkas ståendes lös i boxen. Nu har hon varit så halt att hon inte har kunnat fly och därför har hon vant sig vid grimman och grimskaftet igen.
Jag har annars varit väldigt förskonad från allvarliga skador på mina hästar genom åren och har faktiskt aldrig behövt avliva någon unghäst pga skada. De som har blivit avlivade har varit gamla och blivit sjuka så att man inte bevövt fundera över beslutet. Jag tror att detta beror på att jag har valt att hålla på med en så sund ras som connemaran och att jag har en ganska naturlig hästhållning som gör hästarna sunda och friska. Mycket utevistelse, bra mat och lugn miljö är, enligt mig, den bästa garantin för att få fram sunda och glada hästar.
Tack och godnatt!