Jag har nu börjat pyssla med alla unghästarna som har fått stå tillbaka under min långa sjukskrivning. Idag var det löshoppningsdag, alla ungstona fick prova på denna aktivitet. Deras olika personligheter kom verkligen fram och vissa var helt enkelt mer begåvade än andra. Mambo var sådär halvblodsoorganiserad och yrade mest runt och hoppade inte så mycket. Meshuggah var mest koncentrerad på var de andra hästarna var och skrek hela tiden men lyckades ändå hoppa ganska bra över hindren. Metallica däremot var koncentrerad på uppgiften och och tyckte att det var riktigt kul, speciellt mycket uppskattade hon havren som kom som belöning efter väl utfört värv. Maja var också duktig men lite segare än Metallica. Det är ganska tydligt att de som har Kalle som pappa är väldigt mycket snabbare i reaktionen än andra ponnyer och man behöver bara smacka litegrann så sätter de en väldig fart, Maja fick vi jaga på rätt så mycket innan hon kom upp i galopp. Kalinka är ju lite äldre och har faktiskt löshoppat lite förut så hon var helt med på noterna. Det roligaste var att hon har exakt samma sätt att ta ett litet skutt och vifta med ena frambenet som Gina hade när hon blir lite busig. Hon ser ju inte alls ut som Gina men vissa egenheter och en hel del av kroppsspråket har hon iallafall ärvt. Lydia är mycket mer lik Gina men har inte ärvt något av Ginas rörelseschema eller uttryck. Den enda som behövde lite påtryckning av Kallebarnen var faktiskt Fia som blev lite lat när hindret blev lite högre. Hon körde med teorin att om hon sprang jättefort genom svängen för att sedan tvärnita och vända så slapp man kanske hoppa. Havrehinken hade hon däremot stenkoll på och den hade hon sikte på hela tiden. Tanken är nu att tvååringarna ska löshoppas regelbundet under vintern så att de kan visas på treårstest i vår. I vanliga fall så löshoppar jag inte jättemycket med unghästarna då det inte har någon större betydelse för hur bra hopphästar de blir senare i livet. Att ponnyerna kan hoppa hänger ju på att de har rätt fysik och att man lär dem rätt inställning när man rider in dem. Löshoppning gör man mest för att de får se lite bommar och att all hantering är positiv. Den enda gång som löshoppningen blir riktigt viktig är om de ska visas på något test. Det finns ju faktiskt inte några löshoppningstävlingar senare i hästens liv...
Jag tycker att det väldigt viktigt att träna unghästarna från marken så att de blir trygga och då kan det vara lite svårt att lägga in löshoppningen där man måste skicka iväg hästen i full fart och sedan få den att stanna upp och vänta. I många fall har man inte kommit så långt med en tvååring att den förstår detta. Löshoppning ska, precis som all löshantering, ske på ett sådant sätt att hästen inte blir för upphetsad och bara börjar springa omkring. Jag försöker lära alla mina hästar att kunna vara lösa och ändå komma och följa med utan att man ska få problem. I början av den träningen så har man alltid en liten lina så att det är lättare att behålla kontrollen och när de lyssnar bra med den på kan man börja ha dem lösa. Varje gång jag longerar eller tömkör unghästarna avslutar jag med lite lösträning. Om hästen kan följa mig bra från marken så blir det väldigt enkelt att få den att följa när man sitter på. Den får helt enkelt vänja sig vid att man har olika ledarpositioner och att den kan vara avslappnad i alla lägen. Den ska inte bara följa utan den måste också göra det frivilligt och utan att fundera.
Det är jätteviktigt när man jobbar med ponnyer att man tänker på att det är barn som ska ha dem i framtiden och därför måste de vara säkra på alla plan. Det är ju så att om barnet tappar en tygel eller trasslar till det litegrann så får inte ponnyn försöka fly det första den gör. Jag tror att de flesta föräldrar uppskattar att jag har lagt ner lite arbete på detta eftersom det är trevligt att veta att ponnyn har en vettig grunduppfostran.
Tack och godnatt!