Astrid har precis förstått hur man överlever en snöstorm...
Hon kryper ihop i en boll och gosar ner sig i första bästa halmhög. Det enda problemet med detta är att när matten sedan springer runt och ropar och letar så ligger hon där tyst och stilla och väntar. Hon kan absolut inte förstå hur någon kan missa att hon ligger där, hon fullkomligt osar ju av boxerdoft så det borde väl ändå matten känna när hon går förbi på bara en meters håll. Hon själv har ju stenkoll på matten som osar människa och som dessutom hasar runt med stora stövlar och suckar och låter. Att vi lever i skilda doftvärldar har hon inte förstått och att min hörsel inte uppfattar hennes små snusningar där i halmen är helt obegripligt.
Ikväll så somnade hon helt utmattad framför datorn som jag sedan fick lyfta bort henne från...
Snöstormen viner runt knuten och det är faktiskt väldigt skönt att sitta inne nu. Imorgon är det nya tag ute i det eländiga vädret igen.
Tack och godnatt!