På något sätt måste jag återigen förargat maskingudarna, grävaren har nu en hålig kylare och lilla röda traktorn har ett däck med pyspunka samt något mystiskt elfel. Jag begriper inte varför det ska vara så svårt att hålla ihop när man är maskin på denna gård. Kanske kräver gudarna ett större offer än tre gräsklippare, eller så är de sura över de gamla offergroparna. Just nu så behöver jag ju verkligen maskinerna då det finns oändliga mängder med snö som ska flyttas hit och dit.
Efter att ha släpat mig fram och tillbaks genom denna snö så gör det ont lite överallt. Allt tar ju lite extra lång tid och är tyngre än vanligt och de senaste dagarna har jag arbetat mer än tio timmar om dagen med att bära, släpa och pulsa. Det är inte så att man får träningsvärk utan mer att ben och rygg gör ont av överansträngning. Alla som nu älskar vintern är hjärtligt välkomna hit för att släpa hö genom snödrivorna i 10 minusgrader och gärna då inte bara i en timme utan i flera dagar. Det är ju trevligt att vara ute i snön om man kan gå in och värma sig när man vill, men när man hela tiden vet att det är flera timmar kvar till nästa värmepaus så blir det inte så roligt. Nu kan jag ju iofs gå in och värma mig då huset nu håller en något trevligare temperatur. elbolaget dök ju faktiskt upp igår och bytte den felande säkringen och de passade dessutom på att berätta att de faktiskt brukar åka direkt på fall som mitt, men eftersom kundserviceavdelningen inte skickat ärendet till dem förrän igår så dröjde det. De skulle nu göra en liten intern utredning om varför de inte skickat vidare ärendet direkt. Det är ju mycket underligt i mina ögon då jag pratat med dem två gånger och de bägge gångerna sagt att de skickat ärendet med extra hög prioritet. Något lurt är det med det hela.
Idag har jag iallafall hunnit med något lite skojigare då vi har varit iväg med Maj och parat henne för första gången. Hon var till en början inte allt för imponerad av den tilltänkta friaren, men han var idog och hon bytte åsikt efter en lång stunds flåsande och andra förföriska mopsläten. Mopskärlek är en ganska speciell upplevelse, man är inte helt säker på om de bara är lite varma eller om de håller på att svimma av upphetsning. Nu klarade båda av akten utan några stora missöden och vi håller tummarna för att det ska bli ett positivt resultat. De ska dessutom få göra om det för att försöka garantera att det blir fler mopsar i världen. Jag hoppas på finfina svarta små varelser med med pappas fina uttryck och mammas superblanka päls samt bådas glada mopskaraktär.
Denne stilige friare...
plus denna söta lilla moppeloppa...
borde bli många söta små moppeloppor.
Tack och godnatt!