Nu är det full fart här på gården, de senaste dagarna har det snickrats på hustaket och en ny ridbana håller på att grävas fram. Det är lite småtrevligt att det äntligen händer lite saker, allt detta har ju planerats under en liten tid men pga allt regnande den senaste tiden har inget kommit igång. Nu jobbas det alltså lite i alla möjliga hörn, men så är det att ha gård men måste helt enkelt hålla på lite överallt så att gården hålls levande. Gården är ju ungefär 130 år gammal och det finns många byggnader att renovera så färdig blir jag nog aldrig.
Taket har ju inte mått så bra sedan den senaste vintern och när det regnat ute så har det även regnat lite inne på min toalett. Det går ju att ha en hink stående på tvättmaskinen där man samlar ihop takdroppet, men det är inte riktigt optimalt. Min ridbana har det varit lite samma sak med, markmattan som låg under har kommit upp lite överallt och det går ju att rida runt den men det är inte heller optimalt. Jag gjorde ju ett litet försök att rädda banan i våras men harvade ju då upp nästan hela mattan så det blev bara värre. Nu blir det en helt ny bana som blir större och som inte ligger precis vid vägen. Jag kommer nu kunna sitta i mitt kök och spana på alla som rider, mycket praktiskt då man ser när eleverna anländer och kan gå ut när de sitter upp. Det är också bra att hundarna inte längre behöver sitta och glo på alla som går förbi på vägen när jag rider. Astrid och Ida vill ju alltid vara där jag är och nu kan de ligga kvar i trädgården under ett träd och ändå ha full koll. Jag tror mest att alla förbipasserande uppskattar detta då de slipper gå förbi och bli nervösa över de två stirrande boxrarna som gärna sitter ca 10 meter från vägen och ser ut att kunna attackera när som helst (att de egentligen inte tänker äta upp någon är inte lätt att veta om man är hundrädd).
Astrid håller nu på som bäst och lär ut alla sina anarkistiska ideér till sina småsystrar. Betty som är lite mer som sin mor, påverkas inte så jättemycket av Astrid, men lilla Billie följer beundrande i storasysters fotspår. Det vore nog bra om jag hittade ett hem till Billie innan hon blir lika knasig som Astrid. Astrid är en så övertygad liten anarkist att hon överhuvudtaget inte förstår att man måste ha begränsningar i livet. Hon utför gärna de order jag ger och kommer glatt på inkallning men så fort hon inte har fått en direkt order så gör hon det första som faller henne in. Häromdagen så fick hon infallet att klättra upp på köksbänken och ta min största kniv som hängde på vägen för att sedan lägga sig i hallen och tugga på handtaget. Hon kan sedan absolut inte förstå varför jag blev upprörd över detta då jag ju inte var på plats och sa att hon inte fick göra så. Dessa små infall gör att hon nu inte kan stanna hemma nästa vecka då mormor absolut vägrar att ta hand om henne, så hon får helt enkelt åka med ner till Skåne vilket inte är någon höjdare då man inte får ha hundar med sig på Flyinge. Det blir faktiskt hennes första riktiga långresa så vi får se hur hon trivs med detta. Hon kan kanske lära sig något av det och nya miljöer är ju alltid spännande. Astrid är ganska så cool att ha med sig och gillar när det händer saker, då slipper hon hitta på bus själv för att roa sig. Hon är också bra på att slappna av i röriga miljöer och somnar lite när det passar oavsett om det springer runt både hästar och barn.
Astrid slappar på hästtävling...
Tack och godnatt!