Efter fyra månaders snötäcke är det verkligen skönt att återigen se lite barmark. Snön börjar nu ge med sig och snart går det att rida ut överaltt. Hästarna är också inne i den värsta fällperioden och det flyger små moln av hår runt dem när de går omkring. Det är en fascinerande process att se hur de går från hårbollar till blanka fina sommarhästar. Den som egentligen har mest bråttom med pälsfällningen är Gary som ju ska åka på hingstvisning om två veckor. Han ska då vara på topp och glänsa så det är en kamp mot tiden att få honom snygg. Nu går det ju inte att tvinga naturen till något utan man kan bara försöka se till att han får mycket solljus och att man drar av så mycket lös päls som möjligt varje dag. Han börjar faktiskt se helt ok ut på halsen så förhoppningsvis så är han korthårig om två veckor.
Nu till helgen så ska vi ju ställa om tiden till sommartid, vilket iofs är ett vårtecken men som jag inte tycker om. Hela idén med att ändra tid två gånger om året är urdum för oss som jobbar med djur, de lär sig ju när saker och ting ska hända och kan naturligtvis inte förstå varför det plötsligt inte stämmer. Helst skulle man ha sommartid året runt då man får längre kvällar så. Mycket av mitt arbete sker ju på kvällstid av det enkla skälet att om man ska ha lektioner så måste man ha det när folk är lediga, alltså på kvällar och helger.
Jag längtar nu efter den tiden då alla hästar kan vara ute dygnet runt. Oftast kan de vara ute från 1 april då det som avgör är att det ska vara lite torrt på marken samt att det måste gå att vattna. Nu kommer det att dröja lite längre i år då våren är sen pga all snö. Om hästarna själva får välja så är de ute året runt men det går ju inte med tanke på just vatten och leriga hagar. Denna vinter har de dock varit ganska duktiga på att gå in på kvällen. Förra vintern hade jag väldiga problem med att de helt enkelt inte ville gå in utan gärna stod kvar ute i ur och skur. Att springa runt och jaga hästar i djupsnö är något av det värsta man kan tänka sig så jag är lika nöjd varje gång de snällt traskar hem på rad och in i sina boxar. Det är lite olika hur de beter sig men om man lyckas få till en bra flock så går det oftast bra. En lite rolig detalj är att de två fölen som går i flocken har lagt sig till med en lustig vana, de gillar inte varandra utan traskar varje kväll in till någon annan lämplig sovkamrat. De skulle egentligen stå tillsammans i en box som mina årsföl alltid får göra men de bara bråkar om allt så därför har de helt själva beslutat att detta är en dålig lösning. Nu skulle man ju kunna tro att de äldre stona skulle tycka att fölen är besvärliga men det är bara tre av dem som inte accepterar att ha dem hos sig, alla de andra bara konstaterar att de får sällskap över natten. Det blir alltså så att man varje kväll stänger alla boxdörrar när stallgången har tömts på hästar och sedan får man gå runt och kika in i boxarna för att se var fölen är. De sover sällan i samma box två dagar på rad utan de verkar tycka att ombyte förnöjer.
Dagens rapport från Astrid lyder att idag har hon snott en påse med bikarbonat och tuggat på den (inte så gott vid närmare eftertanke). Brödpåsen fick också et besök men där lyckades hon bara sno en skiva innan hon blev påkommen. På plussidan idag kan man faktiskt hitta att hon hoppade in i bilen utan särskilt mycket tjat och att hon kom direkt på inkallning trots att det gick förbi två barnvagnar med hundar bredvid på vägen i förmiddags. Idag gick det alltså ganska så jämt upp på beröm/skällfronten :)...
Tack och godnatt!