Jaha, då var man ett år äldre igen...
Jag har nu gett upp, det lilla eländet (även kallad Pandora) får nu gå som hon vill. Igår försökte jag med att släppa ut henne i den lilla hagen där trådarna är låga nog för att hindra en liten ponny från att krypa under och elen är stark överallt. Det tog ungefär tre minuter så hade hon gått igenom tre trådar och befann sig på sitt favoritställe mitt på vår gräsmatta. Hon har sedan igår nu fått välja själv och hon traskar glatt från gräsmattan genom valackhagen förbi Arianna och Nelly upp till Midas och Canja och tillbaks. Detta är helt enkelt hennes område och hon befinner sig där hon har lust. Hon dricker hos valackerna, äter hö hos Arianna och betar hos Midas, men bästa betet finns ändå på hennes privata gräsmatteområde. Om hon fortsätter detta beteende i höst så får jag väl prova att sätta antenner på öronen så att hon får ordentliga stötar när hon kryper under tråden, men för tillfället så gör det inte så mycket att hon traskar omkring.
Mina små kattungar har nu blivit lite större och har flyttat ut ur sin lilla låda till en större låda. De har börjat vingla omkring och leka med varandra och ser nu ganska så bra. Ida är fortfarande helt fascinerad av de små liven och hon behandlar dem som hon skulle behandla ett par hundvalpar.Hon har ett speciellt förhållande med den spräckliga kattungen och man kan ju undra vad de tänker när de ser varandra i ögonen...
Ida hjälper gärna till med tvätt av denna kattunge också, trots vilda protester från den lille...
Att det finns en enorm mängd kärlek hos Ida att hämta är det nog ingen som kan förneka. Det är rörande att se denna stora boxer behandla de små kattungarna med en så stor försiktighet och omtanke...
Idag fick de små kattungarna komma ut en stund på gräsmattan för första gången. Först var det ganska så läskigt, men de hade ju den ständigt närvarande boxern som kunde lugna dem (var kattmamman är i allt detta är en annan historia)...
Det var ändå lite spännande att få leka tigrar en liten stund. De har ju alltid varandra och de tre som inte är spräckliga kan ju alltid vimla runt med varandra och på så sätt förvirra eventuella fiender som inte kan urskilja vem som är vem...
Kissen tycker att alla dessa äventyr får Ida ta hand om, hon gör ju sitt när hon matar och tvättar barnen. Hon tar med glädje paus från barnpassandet och försvinner in under min säng eller in i garderoben för att ta en tupplur när Ida tar över. Nu ska man inte tro att hon är en dålig mamma, hon tar utmärkt ordentligt hand om barnen större delen av tiden men hon har helt enkelt ett så stort förtroende för sin matte och sin boxer att hon vågar släppa barnen helt om någon annan tar hand om dem en liten stund. Nu ligger de små djuren i en liten hög och sover gott efter en äventyrlig dag.
Tack och godnatt!