Om det inte slutar regna snart så kommer både hästarna och jag flyta iväg i en våg av lervatten. Idag har jag vadat ut och in och hästarna är så blöta och leriga att det knappt ens går bort när man försöker tvätta dem.

Igår så var det ju en man som slog världsrekord i att hoppa fallskärm från hög höjd. Han twittrade sedan och sa att idag har jag hoppat fallskärm från rymden, vad har ni gjort? Jo det kan jag tala om, jag har idag lyckats sätta på en grimma på Release Me, en ganska stor bedrift då hon bara haft grimma på sig som liten fölunge för ett år sedan. Release Me (även kallad Rosa) har hela sitt liv varit en otillgänglig liten figur som har pendlat mellan att fly i panik och slå ifrån sig så det har liksom inte varit värt att försöka tvinga på henne en grimma, men idag så var det nödvändigt att få tag på henne då hon har slagit upp ett sår på frambenet som måste behandlas. Faktiskt så var hon inte fullt så emot idén redan från början då det ju faktiskt går att klia henne nu för tiden men det blev ändå en liten dans runt stallet. Min första briljanta idé var att om vi tog ut lilla Rut, hennes boxkamrat, ur boxen så skulle det kanske gå att lirka på grimman lite fort när Rosa stoppade ut huvudet för att följa efter. Nu var hon lite för snabb så vi fick istället försöka få på den ute i gången. Mitt i hela dansen runt stallet så lyckades jag naturligtvis snubbla på en hink som var olyckligt placerad och landade då rätt på mina knän på betonggolvet. Mina knän är nu lagom svullna och börjar skifta lite snyggt i färg, inte särskilt skönt. Efter knälandningen så fick jag äntligen på grimman och sedan var det bara det lilla problemet kvar att få en ovillig ettåring att ställa sig i spolspiltan för sårtvätt. Vi gick igenom alla stadier av fastfrysning och protestskutt i boken men till slut så lyckades vi parkera i spolspiltan, visserligen tillsammans med Rut som fick agera stöd och som också behövde tvätta ett litet skrapsår. Väl där så gav hon faktiskt upp alla protester och stod väldigt snällt så nu kan man kanske säga att hon har blivit grimtam.

Det låter kanske lite illa att ha en ettåring som inte kan ha grimma, men faktum är att vissa hästar är lite knepiga innan de har mognat. Jag har ju inte all tid i världen att hålla på och pyssla med fölungarna men de brukar normalt sett vara riktigt tama och nyfikna när det är dags för avänjning och sedan rullar det ju på eftersom de ska in och ut och dessutom så ska de ju verkas lite då och då. En gång tidigare har jag haft en fölunge som inte ville bli fångad och det var Gino som under sitt första levnadsår betedde sig som en liten vildhäst. Vi fick valla in honom från lösdriften när vi skulle verka honom och använda en annan häst för att trycka fast honom så att vi kom åt fötterna. Gino var sedan också sen i sin utveckling och väldigt känslig fram tills han var fyra och ett halvt år, då plötsligt gick det att rida in honom och hantera honom som en vanlig häst, innan dess var det otänkbart med inridning då han bara skakade i hela kroppen när man försökte borsta eller, ännu värre, sadla. Det hindrade inte Gino från att sedan explodera i sin utveckling då han redan som femåring gick LA hoppning utan problem och sedan lyckades han ju tävla framgångsrikt på MSV nivå, så det är inte alltid negativt med sen utveckling. Även Desdemona som ju gått på elitnivå i många år var sen i sin utveckling till att börja med men var sedan tidig när det gällde debut i LA och i MSV. Jag tror att dessa känsliga individer ofta blir exttremt bra men att man måste låta dem få tid på sig i början så att man inte skrämmer dem eller får dem att surna till. Om de bara får chansen att förstå vad man vill med dem så gör de sedan allt man begär och lite till.

Desdemona in action...

Tack och godnatt!