Curt-Åke är just nu fruktansvärt besviken, hela hans existens har förvandlats från att vara full av förväntan till nattsvart förtvivlan. I tio dagar vaktade han, hoppades han på kärlek, uppvaktade han Elsa som en äkta gentleman, bara för att svikas å det grymmaste av den han egentligen älskar mest i världen. Matten har satt upp hinder mellan honom och Elsa och när han lyckas riva dem eller kravla sig genom dem så bärs han genast tillbaks till fängelset. Typiskt nog så hamnade han i fängelset precis när Elsa började säga att de kanske visst kunde tillverka lite nya lakritstroll, det är helt obegripligt att en stackars liten mops kan ha sådan otur. Det hjälper inte ens att sjunga små sorgsna sånger, matten har tydligen utvecklat ett hjärta av sten eller så har hon drabbats av tillfällig dövhet och hör helt enkelt inte att hon glömt en stackars Curt-Åke innanför gallret.
För att lägga sten på börda så var den där hemska stora Tarraz på besök i söndags, det skulle inte förvåna honom om det eländet har besudlat hans älskade Elsa. Tre gånger har han råkat ut för det tidigare, men som den gentleman han nu är så har han tagit ansvar och uppfostrat inte mindre än 22 avkomlingar efter den där drulen, bara för att inte svika sina älskade stackars boxerflickor som lämnats ensamma med det enorma ansvaret. När han äntligen lyckades få egna små lakritstroll tillsammans med Kajsa så dök det minsann upp inte mindre än sju stora drulavkommor också som behövde en far. Det är inte lätt att vara mops och alfahane när man plötsligt ska axla ansvaret för 12 galna barn. Curt-Åke, som nu är helt utsjasad, såg verkligen fram mot att få lite kärlek från Elsa och sedan kanske få ha bara en lagom liten kull utan drulbarn.
Varje gång han nu får permission från fängelset så är Elsa inlåst, inte en endaste liten chans får de stackarna. Istället för den efterlängtade kärleksstunden har stackars Curt-Åke nu fått ägna två dagar åt att återställa revirmarkeringarna. Den där drulen har minsann haft oskicket att efterlämna en massa spår som måste täckas över och det är ingen lätt uppgift för en stackars mops med lite för korta ben. Att kissa över ett märke som sitter ovanför rygghöjd kräver många försök.
Den där matten är inte heller på topp, hon ligger mest på sängen och piper varje gång man försöker liva upp henne med lite mopskärlek. Det är väl jättemysigt att en mops slänger sig i famnen på en och gnuggar nosvecket hårt mot benet, det där ”ajajjajajj” är en väldigt konstig reaktion. När hon inte ligger på sängen så hasar hon runt långsammare än pensionären på nedervåningen och ibland muttrar hon ”aj, aj,aj” även under hasningen.
Varför? Curt-Åke undrar bara varför…
Livet är orättvist.