Igår var det en helt hysterisk dag. Jag hade först hovslagaren inbokad för verkning av diverse unghästar. Som vanligt var han lite sen och jag hade en tid hos tandläkaren så jag fick åka innan hovslagaren kom. Efter det var det dags för lite försäljning av gamla saker och sedan kom Nirvana hem. På kvällen var det kontraktskrivning på Kurt och sedan var dagen slut. Mitt i alla dessa tidsbokade saker så hade jag dessutom tandvärk, det var ju liksom därför jag behövde uppsöka tandläkaren.
Jag trodde i min enfald att jag var för gammal för att få problem med visdomständer, men ack så fel jag hade. Tydligen kan dessa eländen dyka upp även vid min ålder så nu är det bara att vänta på att den tittar upp tillräckligt långt så att det går att avlägsna den. Jag fick faktiskt dra ut en för flera år sedan och det var en väldigt otrevlig upplevelse då bedövningen inte tog riktigt ordentligt. Jag har absolut ingen lust att göra om detta utan om det blir aktuellt att dra ut den så får de söva mig eller något sådant så att jag inte behöver vara vid medvetande.
Människokroppen är faktiskt lite underlig på ett sätt, vi har en blindtarm som inte har någon funktion och som kan ta död på oss om den blir inflamerad och vi har visdomständer som inte får plats i munnen och som orsakar ett väldigt obehag. Någon gång under evolutionens gång så behövdes antagligen dessa saker men nu är de överflödiga, men varför finns de då kvar? På hundar så finns ju sporren som inte har någon funktion och som är en tillbakabildad tå, men till skillnad från människans bihang så kan dessa inte ta död på hunden.
Idag var det dags för träning, det känns fortfarande lite segt efter uppehållet och efteråt kändes armarna som om jag fortfarande släpade runt på hantlarna. Väl hemma så var det dags för hoppträning och för att ytterligare trötta ut mina stackars armar så var jag tvungen att flytta alla hindren från ena fältet till det andra då jag hade släppt in unghingstarna på det betet som vi använt de senaste veckorna.
Hoppningen gick iallafall jättebra idag, jag blev riktigt imponerad ( och lite stolt) över att alla eleverna klarade av att kontrollera galoppen på sina hästar. Vi gjorde en enkel grundövning som går ut på att man ska hoppa två små hinder och mellan hindren ska man på kommando kunna rida på antingen tre eller fyra galoppsprång. Faktum är att detta låter ganska enkelt men efter att ha varit med på otaliga träningar genom åren där jag sett mängder av ryttare som inte klarar denna grundövning, trots att de tävlar på högre nivå än mina elever, så vet jag hur svår den kan vara. Alla löste dock denna övning på ett mycket bra sätt. Som tränare är det väldigt roligt när eleverna kan utföra de övningar man sätter upp och dessutom så går det otroligt mycket lättare att undervisa om både hästar och ryttare kan grunderna.
En annan sak man måste vara beredd på är att vädret inte alltid är så bra som man vill och när grupp två red så öpnnade sig himlen. Stackars Midas var med i den och han gillar verkligen inte att få regn i ansiktet. Det är inte lätt att hoppa om man ska springa på tvären med huvudet på sned mot hindren, det är bara tack vare hans rutin som han lyckas undvika katastrofer i sådana lägen. När alla hade hoppat klart var vi dyngsura och kalla, men så är det att jobba utomhus.
Imorgon är det dags för Splendids mätning och sedan har jag faktiskt inget inbokat på eftermiddagen, undrar vad jag ska göra då...
Tack och godnatt!