Nu har det varit mycket igen... Veckan har rusat förbi och jag har inte ens öppnat datorn på flera dagar vilket är ganska så ovanligt.
Igår var vi på pay and jump med tre hästar och jag trodde att detta inte skulle ta så lång tid, jag menar det brukar ju bara vara sådär 30-40 starter på sådana arrangemang. Oj vad fel jag hade! Det var ca 150 starter och tog hela dagen.
Jag hade med Canja för att prova lite olika betsling och se hur hon är på tävling. Hon gick bra men blev väääääldigt laddad. Det ser inte ut som om hon är särskilt svår att kontrollera, men när man sitter på är det som att sitta på en bomb, hon laddar på allt. Det bästa är dock att hon känns otroligt fräsch, jag märker inga spår av hennes gamla skador. Hon är verkligen en häst som passar mig, jag gillar ston som är lite känsliga och heta som tvingar en att tänka när man rider. Vi hade kameran med och tog massor av fina bilder men tyvärr så blev de suddiga eftersom det inte var tillräckligt ljust i ridhuset.
Ida (ponnyn) var också med eftersom hon har krånglat lite på tävling på senaste tiden. Hon hoppar väldigt bra men blir tittig på saker runtomkring. Det kan vara allt från skyltar på väggen till skuggor eller infångare som är otäcka. I första klassen så fjantade hon ordentlig med Amanda och ville inte riktigt ge sig in på banan så i andra klassen så fick hon, till sitt stora förtret, släpa runt på sin uppfödare istället. Fördelen med att jag kan sätta mig upp på ponnyerna är att jag inte förväntar mig att de ska bråka vilket gör att de i rena förvåningen oftast hoppar snällt och prydligt. Ida var inget undantag från den regeln och efter en liten gas-bromsövning så glömde hon helt bort att det var läskiga skuggor på väggen och att det var stora ringar på infångarna till hinder nr 6. De är faktiskt ganska så roliga på det viset, ponnyerna, de glömmer lika fort som de lär sig att saker är farliga.
Kvällen tillbringades sedan i trevligt sällskap för att titta på melodifestivalen och det blev faktiskt mer än lovligt sent för mig så idag så är det lite segt.
Den största delen av dagen har jag faktiskt tillbringat i telefon då det har uppstått frågor kring reglerna gällande hingstarna i den rasförening som Kalle har licens i. Ibland undrar man varför man engagerar sig saker och ting. Det kan alltid bli krångligt när man är med i föreningar eftersom det är många viljor som ska samarbeta. Visserligen så drivs man oftast av samma ambitioner i ideella föreningar, men när det gäller avelsföreningar så blir allt lite speciellt eftersom det finns personliga ekonomiska intressen inblandade. Det är ju en väldig skillnad på om hingsten man har anses som godkänd och hur avkommorna rankas. Tanken i just denna förening är att man ska kunna avla lite efter eget huvud bara man ser till att härstamningskraven uppfylls. Det är en god tanke i sig att lämna ansvaret för att ta aveln framåt i uppfödarnas händer men det går liksom inte in i det Svenska systemet i övrigt. Nu står man alltså inför valet att delta i de aktiviteter som det övriga ponnyavelssverige anordnar eller om man ska stå för sig själv och ha sina egna regler. En del tycker väl att man ska försöka tvinga resten av ponnyavelsföreninmgarna att anta de regler som vi har, men det känns lite tungrott att få föreningar som är 40-50 år gamla att ändra sig. Jag tror att man måste jämka lite från alla håll men det kan kanske bli svårt då det är många som vill sätt hårt mot hårt från båda håll. Jag har på något sätt lyckats hamna mitt i den värsta smeten och alla sidor ringer och frågar mig om vartåt det barkar.
För mig står valet mellan att försöka orka hjälpa till (vilket jag inte alls har tid med i år) eller att helt enkelt ta ut Kalle ur allmän avel och sköta mig själv. Det är ett beslut som jag måste fundera på någon dag innan jag kan hitta ett bra svar. Om jag skulle välja att inte låta Kalle betäcka andra ston än egna så är det ingen jätteförlust då jag ju har de andra hingstarna som är fullt godkända i sina respektive rasföreningar. Krångligt blir det hur som helst.
Imorgon får jag roligare saker att tänka på, då är det ultraljud för Ida, så håll alla tummar!
Tack och godnatt!