Idag var Andreas här och tittade på Nirvana och han kom fram till samma sak som jag, nämligen att hon har en hovböld. Den är inte riktigt mogen att skära upp och det verkar som om den sitter ganska högt upp i hoven. Hon står nu på smärtstillande så att hon ska kunna röra sig lite mer och på så sätt få ut den. Förhoppningsvis kommer den ut de närmsta dagarna annars får vi gå in och skära i hoven villket är lite krångligt när den sitter så högt upp. Det är iallafall synd om den stackars lilla kraken och hon ligger ner och pillar med mulen på foten ganska ofta.
Häromdagen hade vi besök av släkten som berättade att det ska bli en bok om min farmors liv. Hon dog när min pappa var tolv år så jag har aldrig träffat henne, men hon levde ett fantastiskt liv så det ska bli spännande att se hur den boken blir. Hennes far var operachef i stockholm och hon växte upp i kulturella kretsar. När hon var fyra år så var hon på Skansen för att titta på djuren och på den tiden sattt djuren i burar med galler. Hon lyckades gå under avspärrningen vid björnburen och stack in armen till björnen som bet tag i hennes hand så att den gick av. Det blev förståss skriverier om detta på den tiden och det var bara starten på ett äventyrligt liv. Som vuxen så flög hon runt i Europa med sin älskare i ett litet flygplan som de landade med lite här och var. Det slutade med att de kraschlandade i Österrike och skadade sig allvarligt. Därifrån flögs hon hem till Sverige där hennes make såg till att hon blev intagen på Beckomberga mentalsjukhus. Hennes älskare, som var en löjtnant, planerade och genomförde en spektakulär flykt från sjukhuset där han klädde ut sig till läkare och tog sig in på sjukhuset. För att ta sig ut blev han tvungen att slå ner och låsa in två sjuksköterskor och sedan tog de hans plan som var parkerat utanför på ett fält och flög sin väg. Bensinen räkte tills de var en bit norr om Göteborg där de fick nödlanda på en åker. Löjtnanten lyckades köpa lite bensin av en bonde, men de tog sig inte längre än till Norge innan de blev tvugna att nödlanda igen. Den gången hade de inte lika mycket tur utan polisen lyckades fånga dem och de blev utlämnade till Sverige. Där tog deras kärlekshistoria slut och den stackars löjtnanten blev av med sin titel pga att han hade slagit ner sjuksköterskorna. Min Farmor blev återigen inlåst och kom väl kanske ut lite spakare än innan. Hon var dessutom deckarförfattare och skrev att antal böcker som för det mesta utspelade sig på operan eller i teatermiljö. Hon dog dock ganska ung pga att hon tog en överdos av opium. Hon levde med detta beroende hela sitt liv efter att ha blivit van vid detta som barn efter olyckan med björnen och detta beroende var också skälet till att hon blev inlåst på mentalsjukhus i perioder. Det hade varit mycket intressant att få träffa denna kvinna som var så otroligt äventyrlig och gick emot så många konventioner, men jag kan inte annat än tycka lite synd om min pappa som växte upp med henne och till sist hittade henne död när han kom hem från skolan en dag. Det dröjer nog några år innan boken kommer ut men jag ser fram emot ett porträtt av en stark kvinna med enorm äventyrslusta.
Det kommer dessutom ut en bok om min anfader på mormors sida snart men det är en helt annan historia...
Tack och godnatt!