Att jag är en blödig figur när det gäller vissa saker har väl knappast undgått dem som känner mig så därför var det nog inte många som blev förvånade när jag släpade in ett halvdött lamm och återupplivade det enligt alla konstens regler. Det är inte heller några av mina vänner som lyfter på ögonbrynet över att sagda lamm nu residerar i mitt kök och styr med hela boxerkompaniet genom att höja sin sköna stämma så fort hon känner sig hungrig eller bara lite ensam.
Lilla bäbisen föddes nu under lite dramatiska förhållanden, mamman fick först ett litet bagglamm som låg helt fel och det krävdess en hel del grävande för att få ut honom. Detta skapade naturligtvis ett litet trauma för den stackars tackan som försökte springa bort från eländet och det krävdes en hel del övertalning för att övertyga henne om att den ynkliga lilla saken faktiskt var hennes barn och borde skötas om. När hon väl övertalats att sköta den lille så blev hon väldigt överraskad över att det ploppade ut en till liten slapp sak och den ville hon absolut inte kännas vid. När jag till slut gav upp försöken att få lilla mamman att acceptera att hon nu var mor till två små underverk så fanns det som tur var en extramamma som med stor entusiasm satte igång och tvätta och fixa, Astrid tyckte att det var precis helt normalt att skaffa ett adoptivbarn i form av ett vitt får. Det fantastiska är att det var precis vad som egentligen behövdes, jag hade kunnat gnugga hur mycket jag ville, inget kan få igång en liten bäbis på samma sätt som en idogt slickande boxertunga. Det är något med andedräkten, massagen och puffandet som triggar igång livet. Naturligtvis filmade jag det hela och det går inte att förneka det magiska i att en slapp bäbis plötsligt lyfter huvudet och säger bäääää… se filmen här →
Hela boxerkompaniet har sedan tagit på sig att uppfostra lilla Bäbis och det har fått följden att Bäbis nu är helt övertygad om att hon är någon slags hund. Egentligen skulle hon ju kunna bo med de andra fåren och få sin nappflaska ute, men nu har det inte fallit sig bättre än att hon beter sig som en hund och de andra fåren tycker att hon är alldeles för konstig så de puttar bort henne så fort hon närmar sig (till mamma Astrids stora förtret, ingen annan än hon får putta på Bäbis så fåren har nu sjunkit i hennes aktning till något som ska hållas långt bort från hennes unge). Astrid tar sin mammaroll på största allvar och svansar efter lilla lammet runt gården och hennes spenar har blivit något längre då hon även låter lilla Bäbis tröstsnutta lite nu och då, det kommer visserligen ingen mjölk men de verkar tycka att det är en trevlig mysstund, knäppfior.
En helt normal liten boxer...
Efter lite funderande på den uppkomna situationen kom jag fram till att det enda sättet att få Bäbis att kanske få en fårkompis var att skaffa ett flasklamm till. Har man nu en liten Bäbis så kan man ju lika gärna ha två att mata tänkte jag så jag frågade en vän som jag visste hade några flasklamm om jag kunde få adoptera en liten bagge och det var inga problem. Nu hände en sådan där sak igen som mina vänner inte blir förvånade över… I en box stod det sex ynkliga, hjärtknipande små varelser och jag skulle alltså välja en…
Det blev alltså sex nya kompisar till Bäbis, ska man mata två så kan man ju lika gärna mata sju. Det finns ju inget som är just så hjärtknipande gulligt som små lamm och här på gården finns det gott om folk som gärna kliar och matar ett litet hjärtegull. Jag kommer att ha sveriges tamaste fårflock eftersom den kommer att bestå av nästan hälften flasklamm, men det är bara trevligt tycker jag:)
Tack och godnatt!