Det sitter en stor dobermann och stirrar på mig... Det är mest en lång näsa och två små plirande röda ögon som tittar på mig med en frågande min och jag begriper inte riktigt vad han vill. Tyvärr så pratar vi inte riktigt samma språk han och jag. Problemet ligger i att jag mest kan tala kortnoshundspråket och den där långa näsan förvränger uttrycken på något sätt. Han är dock väldigt vänlig och har nog en del överseende med att jag mest går runt och mumlar obegripligheter.
Mina små kortnosar är sådär lagom imponerade av långnäsan och skäller rätt så mycket på honom så han håller sig till mig mest hela tiden eftersom de verkar vara lite farliga. Han vet inte själv om hur lång hans nos är och den hamnar lite överallt och slår i det mesta. Tassarna är också lite för stora och bara råkar trampa på saker och ting, värst är det när de råkar trampa på Ida som då får små vulkanliknande utbrott. Trots språkförbistring och Idas utbrott så verkar han trivas rätt så bra med att hasa runt i stallet hela dagarna och det blir nog en trött liten hund som åker hem efter ett litet sportlov i stallet.
Det är ganska mycket med hundar nu, idag har jag varit och fotograferat söta små valpar på Molstaberg. Solen sken och då blir det extra bra ljus att ta fina bilder i.
Urgulliga små valpar...
Jag är absolut ingen proffsfotograf, men med dagens praktiska kameror så kan ju vem som helst få till fina bilder och det är väldigt roligt att fotografera glada djur i solsken.
Det är inte bara djuren som blir glada i solen, man kan även roa lite överåriga ponnyryttare om man bara ber dem att ta en ordentlig galopp i snön så att man kan få ta lite trevliga bilder. Joop och Carro släppte loss ordentligt på åkern och plötsligt var det nog en tolvåring som sprängde fram på sin unga springare...
Vid 21 års ålder är Joop lika glad och pigg som han alltid varit och även om tävlingsbanorna ligger bakom honom sedan några år så är det fortfarande ett nöje att rida honom.
Även Sophia fick roa sig lite med den betydligt mycket yngre Love...
Många fina bilder blev det och några dyker snart upp på hästarnas egna sidor.
Nu laddar jag för fullt för nästa nedkomst av gulliga små valpar. Astrid är nu så tjock att hon ser ut att explodera vilken dag som helst. Det är fullt slagsmål därinne och de verkar tycka att det börjar bli trångt. Nu håller vi alla tummar för naturlig nedkomst och lagom många fina små valpar.
Tack och godnatt!