Jag tänkte att jag skulle försöka beskriva min morotsmetod eftersom detta efterfrågades. Morotsmetoden handlar inte bara om morötter utan det handlar ganska mycket om inställning till hur inlärningen ska gå till. När det gäller träning av hästar så används väldigt mycket negativ förstärkning och tryck. Man trycker med skänkeln för att hästen ska gå framåt och när de svarar rätt så är belöningen att de slipper trycket, det blir lätt ett slags straff för hästen när man använder skänkeln eftersom man gärna trycker hårdare om hästen inte svarar som man tänkt. Om man tänker på saken så är det vanligare att man bestraffar fel beteende än belönar rätt. Det betyder att hästen får hålla på och gissa sig fram till vad den inte ska göra istället för att lära sig när den gör rätt. Om man istället ignorerar fel beteende och bara belönar rätt så lär de sig mycket fortare.
Morotsmetoden fick sitt namn av att när jag rider in mina hästar är jag ofta själv så för att lära dem att stå absolut still när jag sitter upp så använder jag mig av morötter. Tricket är att man parkerar hästen vid pallen som man kliver upp från och när de står helt still så lutar man sig över deras rygg och ger dem en morot. De lär sig väldigt snabbt att stå still och vrida huvudet för att ta moroten. Det smarta med det är att de då samtidigt ser exakt vad man gör och de blir inte särskilt förvånade när man efter en stund hänger över ryggen på dem. Efter lite övning så kan man lätt sitta upp och av utan att de tycker att det är konstigt, tvärtom så tycker de att det är en ganska rolig övning eftersom det är ett väldigt lätt sätt att få morötter. Efter ett tag så ska de ju sedan börja röra sig framåt och det viktigaste när man väl börjar med det är att de stannar på kommando. Då används moroten igen och varje gång jag säger ptro så stannar de och vrider på huvudet för att få moroten. Det är som en slags säkerhetsanordning, man undviker att de får panik eftersom man kan avbryta vad de än håller på med och få dem att stanna och titta på en. Nu är det lite olika med olika hästar när det gäller hur godismotiverade de är, men på ponnyerna är detta oftast en väldigt effektiv metod.
När man tränar hundar så är det vanligare att man använder sig av belöning på ett effektivt sätt. Ingen tror ju att hunden ska gissa vad den ska göra genom att man bara säger att den gör fel hela tiden. Nu menar jag inte att man aldrig ska säja till om de gör fel, det är också viktigt, men det är ännu viktigare att få dem att göra rätt. Hästar är egentligen väldigt följsamma djur som vill följa sin ledare och göra rätt. Deras största chans till överlevnad i naturen är ju att lyssna på dem som är klokare och som förhoppningsvis vill dem väl. De har egentligen inget starkt skäl till att klättra på rangskalan om de har en bra och klok ledare som ser till att de får mat och vatten. Den enda gång de behöver klättra i rang är om de känner sig otrygga eller hungriga. På en stor gräsäng behöver man absolut inte slåss om maten och det kan även vara en fördel att inte vara ledare eftersom den som bestämmer är den som dricker först och om det då finns många krokodiler i vattnet så så slipper man vara först ner med mulen. För en hund däremot så är det viktigt att vara högst i rang eftersom man får äte av bytet först och så är det ju bara alfaparet som får valpar.
Mina hästar får ju oftast fri tillgång på hösilage och detta gör dem väldigt lugna, de slåss i princip aldrig. Eftersom de aldrig är hungriga så behöver de inte fundera så mycket på rangordningen. När jag släpper in dem på kvällen så klämmer de gärna in sig i samma box och de slåss inte ens om det finns havre i krubban. De kan stå tre-fyra stycken i en liten ponnybox och trycka ner huvudena i samma krubba utan att ens ett öra åker bak. Det lugna trevliga sättet gör det extra lätt att jobba med de flesta av dem och det är också därför jag vågar rida in dem utan hjälp.
Tack och godnatt!