Mina små kattungar har nu blivit några slags galna huliganer som nästan gör det helt omöjligt att skriva något på datorn. De skuttar runt i min säng och biter mig i tårna eller jagar mina fingrar. När katter leker får de en glasartad blick och sedan skuttar och biter de i allt som rör sig. Deras nyaste påfund är att krypa under täcket och bita mig i fötterna som jag trodde var säkra. Deras tänder är precis sådär lagom vassa och deras små klor gräver precis lagom små revor så att det svider lite irriterande.
Igår när vi satt och titade på melodifestivalen (som iofs inte var någon höjdare) så låg vi nästan dubbelvikta av skratt. Ida älskar ju de små kattungarna och har nu börjat försöka leka med dem. Hon tycker att det ser oemotståndligt roligt ut när de ligger i en hög och brottas och hon gjorde tappra försök att få delta i brottningen igår. Hon gjorde sin vanliga boxerdans framför fyra mycket förvånade kattungar som stirrade storögt på henne. Hon vred sig åt höger och vänster och steppade lite med fötterna och rullade med ögonen samtidigt som tungan stack ut. Efter att ha utfört dansen utan större framgång provade hon att lägga sig ner framför dem och då började de faktiskt tassa lite på henne. I full extas så tassade hon tillbaka varpå kattungen i fråga mycket indignerat fräste åt henne. Skillnaden mellan en kattungetass och en boxertass är ju ganska så stor även om Ida tror att det är samma sak. Hon tassade nu inte så hårt utan försökte bara göra som kattungen gjorde. Efter detta sista misslyckande gav hon upp och lade sig med slokande öron och bara tittade på dem. De har verkligen lindat henne kring sina små tassar och de attackerar henne från olika håll och biter också henne i benen hela tiden eller jagar hennes fanatstiskt roliga svanstipp. Ida utstår denna behandling då hon nu har lärt sig att det är bäst att låta dem hållas och att vara försiktig för annars kanske man inte får umgås med dem alls och det vore ju väldigt trist. Ida behöver verkligen egna valpar så att hon får ösa alla dessa översvallande moderskänslor över några som uppskattar det lite mer än de stackars kattungarna.
Även om kattungarna är riktiga huliganer när de är vakna så är de små änglar när de sover. De har bestämt att min säng är inte bara världens bästa lekplats den är också en utmärkt sovplats. Katter vill ha det varmt när de sover och en människokropp fungerar utmärkt som kattelement så nufrötiden sover jag oftast med fyra kattungar bredvid mig antingen på huvudkudden eller under armen. Jag är ju van vid en stor boxer i sängen men då behöver man ju inte vara så försiktig för boxern går inte sönder om man råkar rulla på den medans däremot en liten kattunge lätt blir lite platt om man råkar sova på den. Jag sover alltså helt stilla i någon slags draculaposition för att inte råka ha ihjäl de små liven.
Det är nu snart dags att börja leta nya hem till dem så om någon vet om någon som vill ha en eller två små huliganer som är otroligt tama och mycket hundvana så är det bara att höra av sig.
Tack och godnatt!
.