Igår höll vi begravning för Morfar. Det var en liten lugn ceremoni med bara den närmaste familjen närvarande. Faktum är att det var ganska skönt att vi kunde ha begravningen så snabbt då det är lättare att gå vidare efter att den är avklarad. Jag tror att Morfar hade varit nöjd med den lilla ceremonin då han innan sin död hade förklarat att han vill ha det så. Man kan ju se det här med begravningen på två sätt, antingen så sörjer man att någon har dött eller så firar man att någon har levt. Jag föredrar det senare, speciellt om man har levt ett så fullt och långt liv som Morfar.
Magic hade en fin liten uppvisning i äkta livsglädje för några dagar sedan. Han blev överlycklig över ny hage med gräs i och talade om för alla som tittade på hur stor och stark han är. Stona som står en hage bort var dock föga imponerade och valackerna i hagen bredvid stod mest och glodde lite förvirrat på den bruna lilla hästen som gjorde sig till. Att vara hingst här på Åkerby är inte jättelätt då alla hästarna är vana vid olika uppvisningar och demonstrationer av hingstar i alla åldrar. Hingstarna själva tycker att de är störst bäst och vackrast medans stona och valackerna mest tycker att de håller på och bränner en massa energi i onödan.
Först lite rull i rullgropen...
Sedan ett skutt...
Mer skutt...
Ännu mer skutt...
.Full galopp...
Och lite trav...
Det är en fin linje mellan glädje och sorg och det är härligt att få stå och titta på Magic när han visar upp sig med all sin livskraft, helt övertygad om sin egen odödlighet.
Tack och godnatt!