Idag kom det goda nyheter från Arnold. han har varit på sin första utställning och blev då BIM med fin kritik. Astrid och Archie är ju fortfarande taniga tonårshundar men Arnold har hållit formen lite bättre än dem. De kommer också att bli fina men får så länge nöja sig med att ha en fin storebror (Arnold var ju faktiskt först ut). Jag tycker att Ida fick världens finaste valpar, men jag är kanske lite partisk. Jag funderar nu på att anmäla Astrid till en utställning om två månader, då har hon förhoppningsvis växt till sig lite så att det är värt att visa henne.
Det har varit bra för Astrid att ha Archie här då hon tidigare har varit lite petig med maten. Nu äter hon mycket bättre och har ganska bråttom med att äta upp eftersom hon vill sno även Archies mat. De lyckas båda få i sig mer mat än tidigare genom att de inte vill att den andra ska få mer mat, konkurrens är tydligen en bra krydda när man är hund. De är så hungriga på förmiddagen att de sitter och tjatar på matten om hon är för långsam "ge oss maaaaat, mera maaaaat..."
Konstigt nog så har alla mina små ponnyer hållt sig på plats i en hel vecka. De blir ju lite rymningsbenägna när det är så här mycket snö. Elen har svårt att gå fram och dessutom så jordar hästarna inte ordentligt när de står på en halvmeter snö. Det är inte bara jag som tycker att all denna snö är jobbig, häromdagen när jag skulle hämta in Kalle och Sunny så var det bara Sunny som kom till grinden när jag ropade. Kalle stod kvar längst upp i hagen och såg olycklig ut och till sist blev jag tvungen att pulsa genom snön för att hämta honom. Den dagen hade den första ordentliga skaren bildats och Kalle har så känsliga stackars fullblodsben så det var enligt honom helt omöjligt att gå genom snön (att Sunny obehindrat kunde komma galopperande genom den måste bero på att hon har mer hår på benen eller något sådant). Det blev en långsam promenad ner till grinden där stackars Kalle var tvungen att tveka vid varje fotisättning. Vid varje steg så satte han ner foten litegrann, lyfte upp den funderade lite och så ner igen och så tog han lite sats och tryckte till. Han är en riktig mes när det gäller sådana saker som möjligtvis skulle kunna kännas lite. Det är nog en fullblodsgrej det där med känsligheten, hans föl är iallafall inte fullt så känsliga utan de kan gå även om det skulle råka vara lite skare på snön.
Tack och godnatt!